Herr talman! Engagemanget i dessa frågor är tydligt.
Betänkandet behandlar motionsförslag som rör yrkestrafik och taxi. För att upprätthålla säkerhet men också sund konkurrens inom yrkestrafiken är det viktigt med gemensamma regler och att dessa efterföljs. Här finns det utmaningar inom såväl tung yrkestrafik som taxibranschen. Jag är glad att både regeringen och utskottet delar bilden att det är viktigt att komma till rätta med dessa utmaningar.
Yrkestrafiken har brister, bland annat när det gäller att hålla föreskrivna hastigheter, att lasta rätt och säkert samt att följa kör- och vilotider. Även för dem som följer reglerna är det problematiskt att det finns många förare som inte följer gemensamma regler och ger branschen dåligt rykte. De förare som följer reglerna drabbas också ute i trafiken av den trafikfara som de förare som inte följer regelverken innebär.
Transportstyrelsen har visserligen noterat förbättringar när det gäller teknisk beskaffenhet och lastsäkring men också försämringar när det gäller hastighetsefterlevnaden, som är en av de viktigaste åtgärderna för att vara säker i trafiken. När det gäller kör- och vilotidsregler noterade Transportstyrelsen att de svenska förarna har blivit något bättre, medan utländska åkare har en sämre efterlevnad. Detta leder såklart till osund konkurrens.
Yrkestrafiken är ett område som präglas av att den många gånger är gränsöverskridande. Därför är det av stor vikt att åtgärder för relevanta regler och god regelefterlevnad vidtas på EU-nivå. Sverige har varit mycket aktivt i diskussionen kring de olika mobilitetspaketen, och så sent som i december nåddes en preliminär överenskommelse om de delar som rör mobilitetspaket 1, som min kollega Teres Lindberg nämnde tidigare.
Regeringen gav i augusti 2019 en särskild utredare i uppgift att se över kontrollverksamheten för yrkestrafik på väg och lämna förslag på förbättrande åtgärder, inklusive organisatoriska åtgärder, för att fler ska följa reglerna på området.
Vi vet att pengar är viktiga i dessa sammanhang, och regeringen har avsatt särskilda medel: 25 miljoner kronor per år för 2017-2020 för att motverka illegal cabotageverksamhet samt 10,7 miljoner kronor från och med 2017 för att utveckla arbetet med flygande inspektioner. Dessutom har man i regleringsbrevet för Polismyndigheten ställt krav på att polisen ska vidareutveckla kontrollerna av cabotagetransporter. Regeringen är aktiv inom detta område.
Jag vill i sammanhanget också lyfta upp frågan om hållbara transporter. Här krävs ytterligare åtgärder för att få en nödvändig omställning. Miljöpartiet vill införa en avståndsbaserad skatt på lastbilstrafik, så kallad vägslitageskatt, som utjämnar skillnaderna mellan svenska och utländska åkare. Skatten ska vara lägre där alternativ saknas och styra mot mer miljövänliga lastbilar.
Vi vill se mer gods på järnväg och med sjöfart. Detta är en viktig del av omställningen, men då behöver konkurrensförutsättningarna för godstransporter med tåg och sjöfart stärkas i jämförelse med lastbilstrafiken på väg.
Samtidigt behöver de tunga lastbilarna bli mer fossilfria. Här måste vi jobba med flera åtgärder, och jag vill särskilt lyfta fram potentialen hos biogas, även om det pratas alltmer om elektrifiering. Det finns i dag goda möjligheter att driva tunga fordon med gas, utan tunga batterier eller utbyggnad av infrastruktur för kontinuerlig laddning. Detta är en åtgärd som vi kan genomföra i dag, här och nu. Många städer väljer i dag att gå över till elektrifierad stadstrafik, men för mer långväga busstransporter och lastbilar passar biogasen utmärkt som drivmedel.
Betänkandet behandlar också taxiverksamhet. Min syn på taxi är att det ska ses som en del av kollektivtrafiken, ett komplement vid tider då bussen inte går och på platser där det inte finns en linje eller hållplats. Som konstateras i betänkandet är taximarknaden i förändring, och därför konstaterar regeringen att regelöversyn måste ske kontinuerligt.
Nya mobilitetstjänster kommer. De är intressanta, men det är viktigt att de tillför såväl ekologisk som social hållbarhet. Ett underlättande av att kombinera olika transporter så att en bil inte behöver vara något som varje person äger är bra, men det är viktigt att denna typ av nya tjänster inte urholkar anställningstryggheten eller leder till ökad vägtrafik. Vi vet att om man gör det mer attraktivt att välja exempelvis taxi eller motsvarande finns det en risk för att det konkurrerar på områden där det hade gått att köra en kollektiv transport, som hade varit mer energieffektiv och klimatsmart. Tekniken måste helt enkelt gynna våra intressen.
Sammanfattningsvis vill jag säga att hållbarhet, såväl ekologisk som social, måste vara ledstjärnan i arbetet med yrkestrafik och taxi. Ordning och reda måste gälla på de svenska vägarna.
(Applåder)