Fru talman! I den mån det fanns frågor kanske jag kan återkomma till dem.
Utan att gå in i detaljer kan jag säga att vad gäller tillsynen har det varit en bärande kritik från många remissinstanser, framför allt från konsumentorganisationerna, att detta inte riktigt håller. Med de nya mandat som åläggs marknaden tycker man att den nya tillsynen inte är tillräcklig, och jag instämmer i det. Vi är alltså inte ensamma om att tycka detta.
Men det är bra att vi noterar att det trots allt finns ett sådant uppdrag. Då kan vi ju tillsammans försöka se till att det blir bra.
Detta bygger på att man utökar kontantplikten. Men jag håller med de tidigare debattörer som har sagt att 95 procent av matbutikerna och apoteken redan tar emot kontanter. Det är alltså inte så stor förändring. Men jag tycker att det är bra. Lagstiftningen är ju också normativ och signifikativ. Därför är förslaget bra, trots att det kanske inte uppfyller några större behov när det gäller just mat och apoteksvaror.
Frågan är alltså vad som är lämpliga och behovsanpassade möjligheter att sätta in. Det är detta kritiken handlar om.
Vem ska avgöra det? Och vad gör man om konsumenter inte håller med om att bankerna tillhandahåller lämpliga och behovsanpassade möjligheter för insättning – för konsumenter eller företag? Här är propositionen och betänkandet något otydliga.