Fru talman! När det gäller den generella räntenivån
kan vi ju också i fortsättningen förtjäna
räntesänkningar under förutsättning att riksdagen
kommer att fullfölja den strama finanspolitik som
det fattades beslut om i juni i år. Då finns det
möjligheter att gå vidare, även om detta inte är en
sak för regering och riksdag. Det är en sak för
centralbanken i ett land som Sverige.
När det gäller frågan om räntemarginalerna är det
en ofrånkomlig följd av den finansiella kris som
grundades på 1980-talets spekulationsekonomi att
en tendens till vidgade marginaler uppträder. Sedan
ett antal månader tillbaka ser vi nu hur
räntemarginalerna mellan inoch utlåningsräntor
har minskat. I dag ligger de någon procentenhet
över det som var normalt innan den finansiella
krisens effekter visade sig.
Det finns all anledning att fortsätta att sträva efter
minskade räntemarginaler. De kan dock inte
kommenderas fram. De måste uppträda genom ett
sanerat banksystem och ett förtroende för svensk
ekonomi som gör att aktörerna är beredda att
hantera sin egen ekonomi så att räntemarginalerna
sjunker. Det är min och regeringens uppfattning att
vi måste skapa förutsättningar för instituten att
kunna dra ner på marginalerna.
När det slutligen gäller bidrag och subventioner till
nystartade företag gäller det ju i grunden att skapa
sådana förutsättningar att bidrag och subventioner
inte behövs över huvud taget. I vissa situationer kan
det dock vara aktuellt och nödvändigt med dessa.
En sak som är viktig och som finns i regeringens
proposition om småföretagsutveckling är att man
utvecklar systemet med regionala
utvecklingsfonder så att de blir ett stöd för
existerande småföretag att utvecklas och för nya
företag att etableras. Detta är en del av de åtgärder
som behövs. Men det behövs framför allt generella
åtgärder, skattereglerna för att ta ett exempel.