Fru talman! Jag tackar biståndsministern för det
positiva svaret. Jag vill börja med att säga att min
närvaro i kammaren i allmänhet och mina
framförda åsikter i synnerhet har många gånger
gjort biståndsministern bedrövad. Därför blev jag
uppriktigt glad över Alf Svenssons spontana glädje
för fyra dagar sedan, som också åtskilliga TV-
tittare kunde bevittna. Jag tänker då på festen i
Kapernaum.
Åter till FN-upphandlingen. Hösten 1992 fick jag
under en månad förtroende som FN-delegat.
Under mitt besök i New York uppgavs det att den
totala FN-upphandlingen uppgick till ca 35
miljarder dollar per år, varav huvudparten sker
genom Världsbanken och Utvecklingsbanken. Den
del som är direkt anknuten till och mest intressant
för svensk industri uppskattas till ca 2,5 miljarder
dollar går huvudsakligen via UNDP. Här ingår även
UNICEF med sitt centrallager i Köpenhamn,
IAPSO.
Svensk industri i allmänhet visar svagt intresse för
den marknad som erbjuds genom FN. Vid mitt
besök i FN upplystes det att få personliga besök i
New York och Köpenhamn sker vid IAPSO.
I förhållande till folkmängden är Sverige en av de
allra största biståndsgivarna inom FN-systemet,
men jämfört med andra västländer är Sverige en
mycket liten leverantör till FN.
I Norge och Danmark har man genom ett samspel
mellan stat och näringsliv vunnit stora framgångar,
vilket framgår av Göran Engbloms rapport. Min
fråga till biståndsministern är: Kommer regeringen,
dvs. UD-sekretariatet, att se närmare på det
samspel mellan stat och näringsliv som finns i
Danmark och Norge? Där har man ju lyckats
mycket bättre än vad de svenska företagen har
gjort.