Herr talman! Att ställa grupper mot varandra låter fruktansvärt tråkigt. Det vill inte jag heller göra. Men faktum är att när man har begränsat med resurser för att satsa på olika saker måste man ibland prioritera, vilket är en helt annan sak.
I det här fallet prioriterar vi de nödställda och de mest utsatta runt om i världen som i många fall inte har någonting framför människor som har tagit sig till trygghet och sedan sökt sig vidare till Sverige för att få ett bättre liv.
Visst hade vi en exceptionell situation förra året, men det kan inte förklara att man samtidigt prioriterar människor som redan har tagit sig till trygghet framför människor som inte har någonting, människor som i dag i flyktinglägren svälter eller inte har grundläggande förnödenheter, medicin, rent vatten eller andra saker. Det är det här som jag tycker är lite märkligt.
Jag kan tycka att Miljöpartiet i detta fall har gett vika ganska ordentligt i den socialdemokratiskt ledda regeringen. Om det inte är så får Pernilla Stålhammar gärna förklara hur de ändå kan göra dessa prioriteringar.
Som jag tidigare nämnde är det svenska flyktingstödet väldigt ineffektivt. Med mer än ett dubbelt så stort belopp som vad FN använder globalt hjälper man en ytterst liten bråkdel av de människor som behöver hjälp. Det handlar dessutom till stor del om människor som redan befinner sig i säkerhet.