Fru talman! Jag kan börja med att säga att jag i grunden håller med Ida Drougge om att detta är bra.
Bakgrunden till dessa förslag är naturligtvis att vi har en situation där vi har kommuner som Bjurholm - jag tror den är minst - med ett par tusen invånare, och en kommun som Stockholm med 1 miljon invånare. Det är 500 gånger skillnad mellan dessa kommuner.
I grunden har de samma uppgifter. Det är naturligtvis svårt för många av våra väldigt små kommuner att upprätthålla kompetens och att ha en ekonomisk effektivitet för att serva invånarna när man har ett så litet underlag.
Inom många olika områden har specialiseringen av yrken gått mycket långt. Tidigare kanske man hade en kommunal ingenjör som kunde lite om vatten, om gatubelysning och om hur man lagar hål i gator. I dag är detta olika specialiseringar. Att klara detta med ett mycket litet underlag kan vara mycket svårt.
På landstingssidan har vi en sådan situation att tre av våra landsting eller regioner har hälften av landets befolkning, nämligen Stockholm, Västra Götaland och Skåne. De 18 andra landstingen delar på resten av befolkningen. Då förstår man också att det är mycket olika förutsättningar för att klara uppgifterna.
Men ändå är det så att när jag blir sjuk vill jag kunna få samma vård oavsett om jag bor i ett landsting med ett litet befolkningsunderlag eller om jag bor i ett område med ett universitetssjukhus. Detta gör att det finns ett mycket stort behov av samverkan mellan både kommuner och regioner.
Den kloke kanske då säger: Varför går man inte ihop?
Detta låter sig enkelt sägas. Det är mycket svårare att få genomfört. Det är lättare att dela en kommun än att slå ihop kommuner. Det är jättelätt att bilda ett lag runt något ställe och säga: Vi har ingenting med dem därinne i den där stora staden att göra. Vi rår oss bättre själva.
Det är mycket lättare än att mellan två konkurrerande orter, där man alltid har hatat varandra i fotboll, säga: Nu ska vi bilda en kommun ihop.
Detta faller ofta i folkomröstningar, om det ens går så långt.
När det gäller regionfrågan har den ena statliga utredningen efter den andra försökt hitta en lämplig regional indelning för landet som gör detta mer rationellt. Det har också visat sig vara mycket svårt.
Det finns administrativa sätt att samarbeta i dag, vilket Ida var inne på, nämligen genom kommunalförbund. De är administrativt ganska komplicerade. Det blir en stor överbyggnad för att lösa uppgifter med den delen. Därför finns det ett behov av möjligheten att enklare överlämna uppgifter mellan kommuner och regioner - den här typen av avtalssamverkan.
Utifrån verklighetens krav på att hitta rationella lösningar på medborgarnas behov yrkar jag därför bifall till KU:s förslag.
(Applåder)