Herr talman! Tack, landsbygdsministern, för anförandet! Och tack än en gång för den goda anda som dessa förhandlingar förts i! Det är glädjande att vi har kunnat komma överens om de här långsiktiga målen; jag vill gärna säga det igen. Jag tror att det är väldigt bra och viktigt för alla de berörda näringarna och för vårt land.
En sak som dock gör mig lite bekymrad är att landsbygdsministern i sitt anförande får det att låta ungefär som att vi fullständigt har saknat riktning. Han gör liknelsen med Alice i U nderlandet och säger att man måste veta vart man ska gå - annars spelar det ingen roll. Då ger han sken av att ingenting alls hade hänt innan livsmedelsstrategin plötsligt landade.
Jag vill säga att detta absolut inte stämmer. Det hände en väldig massa bra saker under alliansregeringen. Vi vet till exempel att antalet livsmedelsföretag ökade med 26 procent och värdet av livsmedelsexporten med 57 procent mellan 2008 och 2015. Så nog har det funnits en väldigt tydlig riktning, med Matlandet till exempel. Något annat tycker jag det är onödigt att försöka påstå.
Det förtar inte det faktum att detta är väldigt bra. Jag är glad att vi är överens om de här långsiktiga målen och kan ta ett ännu bättre, samlat grepp om livsmedelsstrategin och livsmedelsproduktionen i Sverige.
Det viktiga är att vi fokuserar på det vi är överens om: stärka konkurrenskraften, förbättra lönsamheten och därmed öka vår produktion. Då ställer man sig en rad frågor. Den här regeringen har alltså höjt skatterna med över 40 miljarder. Då blir man lite fundersam när vi nu får ett antal tillkännagivanden, sju stycken, från riksdagen till regeringen i denna fråga.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En livsmedelsstrategi för Sverige
Hur tänker regeringen göra för att stärka konkurrenskraften? När kommer man att börja sänka kostnader i stället för att höja dem? När kommer regelförenklingarna i stället för regelkrånglet? När får vi se färre särkrav i stället för fler?