Fru talman! Jag kan börja med den sista frågan. Jag tänker inte stå här i dag och spekulera om när detta förslag kommer och var det kommer att landa. Den frågan får ställas till dem som har tagit fram förslaget, som jag sa i anförandet. Jag har inte varit med och tagit fram det. De som har idén om hur man ska lösa detta måste också svara på hur det ska gå till. Det är inte lätt. Jag försökte beskriva det lite i mitt anförande.
Fru talman! Inte ens utredaren, som hade så många olika förslag om allting, klarade att utreda hur de här vapnen i så fall skulle samlas in. Den frågan lämnade han därhän. Han pratade om 80 procent och överlämnade åt andra att återkomma. Med dagens svenska lagstiftning har vi aldrig plockat in några vapen. Har det blivit fel har man låtit de vapen som kommit ut i de lägena ändå vara kvar hos de vapenägare som köpt dem inom den juridiska ram som gällde vid tillfället. Detta är en helt ny, komplicerad situation. Därför tror jag att det är oerhört viktigt att regeringen tar det lugnt, har is i magen, tittar igenom detta och inte gör något förhastat.
Fru talman! Det vore skillnad om vi hade haft ett bekymmer där ute bland jägarna, skyttarna eller samlarna. Men det har vi inte i Sverige. Det har man möjligtvis i USA. Jag har försökt beskriva vad som är skillnaden mot de länder som räknas upp här. De har en helt annan vapenkultur. De har ingen kontroll på detta. De släpper ut vapen under helt andra förhållanden än vad vi gör i Sverige. Vi har bra kontroll på svenska jägare och skyttar, och vi har stort förtroende för att de löser sina uppgifter.
Jag vet att ledamoten också vet att jägarna gör ett bra jobb här i landet och att man behöver ha rätt vapen till rätt sorts jakt. Vilket utseende vapnet har tycker jag är av mindre betydelse. Det handlar om vilken nytta en jägare har av ett vapen i sin jakt- eller skytteutövning.