Herr talman! Ursäkta, detta replikskifte skedde lite spontant!
Vi har oerhört skilda åsikter om vad som kännetecknar en enskild markägare. I sin reservation skriver Vänsterpartiet "i kommuner som blir beroende av enskilda markägares goda vilja", och så tar man det till intäkt för att misstänka att det finns enskilda markägare som inte har en god vilja och för att föreslå att vi ska återinföra en starkt kritiserad förköpslag.
Jag kan berätta om markägare. Markägare kan vara en yngre bonde eller en bonde i min ålder. Nu är ju inte jag bonde, men det kan vara en person som har en plan för att låta sina barn eller barnbarn fortsätta att driva lantbruket på samma grund som det kanske har drivits i generationer i utkanten av en stad. Det kan handla om en skogsfastighet, som jag beskrev i mitt huvudanförande, där det finns en förväntan på att skogen ska ge någon form att tillväxt och avkastning och också fungera som en kolsänka, som all växande gröda gör.
Jag kan se riskerna för att vi med en återinförd förköpslag kommer att få se kommuner som köper upp mark för lagerlokaler, logistikcenter och andra markkrävande verksamheter på den bästa brukningsvärda åkermark som landet har, med stöd av Vänsterpartiets förköpslag, och dessutom med möjligheten att inte ens ersätta markägaren för den förväntade intäkten av att kunna bruka marken.
Är det sådan politik Vänsterpartiet förespråkar med sitt krav på att återinföra förköpslagen och sin ståndpunkt att man inte ska få skälig ersättning för den mark som kommunen köper och tar i anspråk för de bostäder som Vänsterpartiet vill tvinga fram?