Herr talman! Låt mig först yrka bifall till utskottets förslag till beslut i betänkande FiU25 om statlig förvaltning och statistikfrågor.
Det här är som sagt ett motionsbetänkande, och det ska sägas att det finns en hel del goda tankar bakom de motioner som här behandlas. Det är därför glädjande att konstatera att det redan pågår ett arbete runt dessa frågeställningar. Därför yrkar jag av naturliga skäl avslag på samtliga motioner.
Mycket har redan sagts om de frågeställningar som tas upp i betänkandet, men jag skulle vilja göra några egna reflexioner. Jag vill lyfta upp ett par av de motioner som behandlas i betänkandet eftersom jag tycker att det finns ett värde i att resonera om andemeningen i dessa frågeställningar.
Den första motionen är från några vänsterpartister angående personalförsörjning. Till viss del angränsar denna frågeställning också till ett antal andra motioner, bland annat en motion från socialdemokrater om nyttjande av digital teknologi och ett antal motioner från andra ledamöter från olika partier om bättre effektivitet i offentlig verksamhet. Jag delar de problemformuleringar som görs i dessa motioner, även om jag kanske inte helt och fullt håller med om slutsatserna och vad lösningarna kan tänkas bestå av.
I det här sammanhanget vill jag börja med att säga att vi ofta hamnar i diskussionen om huvudmannaskapet när vi egentligen bör diskutera hur vi klarar de utmaningar som vi står inför, till exempel personalförsörjning och bättre nyttjande av teknisk utveckling. Detta kopplar också till högre effektivitet. Det vi pratar om är det yttre påverkanstryck som konkurrens innebär inom den privata sektorn. Det finns ett konstant tryck på företagen att utvecklas och förändras för att upprätthålla konkurrenskraften. Det handlar inte bara om att sälja sin tjänst eller sin produkt utan också om att vara en attraktiv arbetsgivare.
Det här trycket måste också finnas på de offentliga verksamheterna. Privatiseringar har ofta symboliserat den effekt som eftersträvas, men det är inte nödvändigtvis huvudmannaskapet som är avgörande för det.
Herr talman! Med detta som grund vill jag lyfta upp ett gott exempel från min egen hemkommun där ett äldreboende dramatiskt ökade sin kvalitet när de själva fick större inflytande på sin verksamhet. Den upplevda kvaliteten från vårdtagarna ökade mycket tydligt. Den upplevda kvaliteten från medarbetarna ökade i ännu högre grad. Personalen fick möjlighet att öka sin kompetens genom till exempel deltagande i konferenser och seminarier, detta tack vare tydliga vinster som uppstått genom deras sätt att arbeta.
Dessutom har både personal och vårdtagare fått möjlighet att ta del av den tekniska utrustning och de tekniska hjälpmedel som står till buds. Jag vill särskilt nämna att vårdtagarna har fått möjlighet att använda datorutrustning med webbtelefoni och på storbildsskärmar kunnat se och prata med sina barnbarn som bor på andra sidan jordklotet. Är det inte fantastiskt hur man kan använda tekniken?
Den här kvalitetshöjningen och effektiviteten har inte uppnåtts genom att man fått fler medarbetare. Man har tvärtom lyckats uppnå högre kvalitet med färre anställda, men ändå har man lyckligare och mer nöjda medarbetare som dessutom hinner med mycket mer varje dag. Kort sagt har en markant produktivitetsökning skett i just den här enskilda enheten.
Dessutom har man investerat i sin personal och i tekniska hjälpmedel. Grunden till detta är effekten av det yttre påverkanstryck som jag tidigare pratade om. Man kan tydligt se att det har medfört att man fått med sig personalen i att sträva mot ett gemensamt mål.
I just det här exemplet råkar det vara så att det är kommunen själv som är huvudman, men för att uppnå denna goda utveckling har det varit viktigt att personalen har insett vikten av att själva utvecklas för att inte förlora sin verksamhet till någon annan aktör.
Jag tycker det finns ett värde i att lyfta upp dessa goda exempel och fokusera på det som fungerar. Det kan föra oss framåt, och det ger hopp om att klara framtidsutmaningarna. Finns det dessutom hopp om att en gladare personal som inte slits ut i förtid finns det också hopp om att personalen har lust, vilja och förmåga att jobba några år längre. Det är en annan viktig faktor ur ett personalförsörjningsperspektiv.
Vad drar jag då för slutsatser av detta? Ja, till att börja med finns det i just det här exemplet en framgångsfaktor i att enheten och personalen själva har kunnat forma och utveckla sin verksamhet utifrån sina erfarenheter, sin kompetens, sin egen vilja och sina drivkrafter. I det här exemplet har det visat sig att det inte nödvändigtvis gagnar utvecklingen eller effektiviteten att styrning och direktiv kommer från en högre nivå, allra minst från en politisk toppstyrning.
Herr talman! Den andra motionen jag vill lyfta fram och resonera kring är från Ulla Andersson och ytterligare ett antal vänsterpartister. Den handlar om det kollektiva ägandet. Vi hörde Jacob Johnson prata om detta alldeles nyss. Man resonerar kring hur det passiva och osynliga ägandet riskerar att späda på graden av spekulation och att späda på det ökade risktagandet på finansmarknaderna.
Jag måste säga att jag inte kan annat än att hålla med. Jag är glad att även Vänsterpartiet har kommit fram till slutsatsen att det kollektiva ägandet varken gynnar stabilitet eller långsiktighet.
Jag kan inte annat än att glädjas åt att vänsterpartisterna förespråkar mer av direktägande och fler starka ägare med en långsiktighet i sitt ägande. Jag tycker att det är bra att de inser att engagerade och aktiva ägare gynnar långsiktigheten och att aktivt ägande också sannolikt skapar rimligare avkastningskrav.
Jag är helt överens med Vänsterpartiet om att det gynnar oss om vi alla tar ett större ansvar för vårt sparande inklusive vårt pensionssparande. Om vi får människor att bli mer aktiva i sina investeringar, till exempel i aktier, ökar också förståelsen och intresset för respektive investering, och mer av demokrati uppnås. Det tycker jag är bra.
Här ska nämnas att regeringen infört ett investerarsparkonto. Det är ett steg i rätt riktning, och jag hoppas verkligen att intresset för just den här typen av sparformer, där den enskilde tar ett större eget ansvar och har ett större intresse av att vara mer aktiv i sitt ägande, ska öka. Det gör också att närheten till sparobjektet ökar, och det är naturligtvis bra. Det kan till exempel vara i det lokala företaget eller den lokala idén som man vill vara en del av.
I det här sammanhanget sätter jag också stort hopp och stor tilltro till riskkapitalavdraget som är föreslaget. Jag hoppas att det ska ge incitament till ett aktivt ägande och mer av enskilt ägande, engagerat ägande och långsiktigt ägande.
Jag måste säga att jag är väldigt glad att Vänsterpartiet är med mig i dessa frågor.