Herr talman! Jag har god kännedom om att ledamoten Jonny Cato inte är stockholmare och naturligt kommer i kontakt med landsbygden. Han är visserligen från Helsingborg, som är en storstad, men har mycket närmare till landsbygden än jag har.
Vi som politiker, oavsett vem av oss som är bäst och blir mest omtyckt, ska självklart alltid se till att civilsamhället får stöd från det offentliga. Men det fina med civilsamhället - vi kan ta exemplet när jag var i Småland - är att någon kokar karameller, någon gör raggmunk och någon har gjort saft. Folk lägger ned hjärta och själ; det är en del av den riktiga folkrörelsen. Man tar sig tid och lägger ned det mest dyrbara, sitt engagemang.
Jag tror att de flesta av oss här i kammaren har varit med i ett ungdomsförbund. Mycket av det vi gjorde hade kunnat göras utan pengar, förutom kanske kongresserna och resorna. Men det handlar om de timmar man lade ned och om gemenskapen.
Det jag ville komma fram till i mitt anförande var att människor kommer hit från olika delar av världen, och det är helt naturligt att de kommer att ha kvar sin kultur, sina värderingar och sitt språk. Vi är inte robotar. Man kan inte bara trycka "Ctrl Alt Delete" och köra in ett nytt operativsystem. Men det handlar också om att från dag ett visa att det här är vi; så här lever vi. Förstå oss, låt oss umgås och låt oss förstå dig! Sedan är det en gemensam resa. Men vi måste vara tydliga, för i slutet av dagen är detta Sverige. Det är inte Sverige som ska ändra på sig till hundra procent, utan det är den som kommer hit som ska anpassa sig efter hur vi lever i Sverige.
Din fråga om mer pengar kan jag inte svara på - det får finansministern göra.