Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2 samt reservation 3.
Sverige har varit och är fortfarande ett innovativt land, vilket många undersökningar också tyder på, men framtagandet av nya patent inom exempelvis medicin har legat på alltför få och stora aktörer. Detta har vi i dagarna sett smärtsamma bevis för. Skaparkraften och utvecklingskraften med vidhängande stödåtgärder måste i framtiden riktas mot små och medelstora företag.
Det har under hösten och vintern pågått en debatt, onekligen med viss rätt, om riskkapitalbolagens roll i diverse sammanhang, men vi får inte glömma bort att riskkapitalbolagen också kan ha en stor betydelse just i det kritiska ögonblick då en innovation är i slutfasen av utvecklingen eller i begynnelsen av en marknadsintroduktion.
Vad vi har kunnat bevittna under de senaste åren är hur den geografiska fördelningen av patentansökningarna har förskjutits från väst till öst. Det är Kina, Sydkorea och Japan som ökar antalet patentansökningar. Kineserna är mycket aktiva inom medicinteknik och telekommunikation och kommer säkert att uppvisa stora framsteg även kvalitativt när det gäller innovationer. Här gäller det för oss i Sverige att bevaka och satsa offensivt för att inte framtida utvecklingsmöjligheter ska gå oss ur händerna.
Herr talman! Det finns fördelar i systemet med patenträttigheter, bortsett då från de direkta ekonomiska aspekterna, fördelar som kanske inte alltid är helt solklara vid en första anblick. Utvecklandet av en första informell standard och därigenom en garanti för en snabb världsspridning av produkten är ofta förknippat med licensförfarandet. Licensförfarandet gör att en stor marknad kan nås av en ny produkt inom en förhållandevis kort tidsrymd.
Låt mig ta ett exempel. Kassettbandet, en ursprunglig produkt från Philips, skulle knappast ha blivit den succé den blev om inte Philips skulle ha licensierat ut produkten fritt. Kassettbandet blev kort sagt en världsstandard. Ericsson är ett annat exempel där företaget har nått stora framgångar just genom licensrättigheter inom telekommunikation.
Numera är försäljning av licensrättigheter en av de viktigaste grundpelarna i många företags affärsverksamhet. Det finns givetvis också exempel på när handel med licensrättigheter och framtida marknadsbedömningar har gått fel. När datorföretaget IBM under 90-talet lade ut utvecklingen av ett nytt operativsystem på Microsoft och hårdvara på Intel så var det inget annat än en fatal missbedömning som gjorde att IBM förlorade sin position på PC-marknaden.
Herr talman! Att kunna hantera de långsiktigt affärsstrategiska övervägandena i samband med immaterialrättsfrågor är inte enbart en fråga för stora företag och organisationer. Storföretag har oftast avdelningar med speciellt utbildade jurister och experter som ansvarar för bevakning och försvar av dessa frågor. Små och medelstora företag har vanligtvis inte samma resurser som storföretag. Likaså finns det forskare och uppfinnare som är mycket framgångsrika inom sitt område men där kanske inte den affärsstrategiska planeringen alltid ligger i fokus.
Det finns otaliga exempel på hur snett det har kunnat gå för enskilda innovatörer som inte i ett tidigt stadium har tagit frågorna i beaktande. I en del fall har det slutat med personliga ekonomiska tragedier efter långvariga juridiska processer. Så mycket viktigare är det då att samhället genom offentliga medel stöttar och ser till att de mindre aktörerna får den kompletterande hjälp och utbildning som behövs.
Vi har alla att vinna på att det tas fram nya innovationer och att den eller de som med svett och möda har tagit fram dessa också får skörda frukterna av sitt slit.