Fru talman! Malin Björk och jag delar i mångt och mycket samma bild, men på vissa punkter skiljer vi oss åt. Det första jag reagerade på i Malin Björks anförande var att starka känslor och bombastiska rubriker inte ska vägleda oss i vår lagstiftningsprocess eller i de politiska positioner som vi intar. För mig är det där en beskrivning av vilken inställning domstolen, som ska avgöra om ett brott har begåtts, ska ha. Men politik är för mig hjärta, själ, känslor och rätt och fel. Allt det är politik. De starkaste känslorna tror jag därför tar sig uttryck i det politiska arbetet.
En annan sak som jag reagerade på var beskrivningen att detta sker i enstaka fall. Det handlar om att kvinnor faller offer för män som dödar dem på ett sätt som man inte kan fastställa. Sedan har deras kroppar skändats, styckats, bränts och hanterats på ett sätt som är fruktansvärt. Det är tyvärr inte enstaka fall. Catrine da Costa, Linda Chen - man kan rabbla upp många fler namn i fall där detta har inträffat. Att vi inte ser till att ha en straffskala som motsvarar allvarligheten i den brottsligheten tycker jag inte är en särskilt bra politik.