Herr talman! Jag vill ställa min fråga till socialminister Göran Hägglund.
Trots att det finns människor i vårt land som har varit och i dag i ännu högre grad är i behov av psykiatrisk vård är det just den vård som under ett antal år har varit eftersatt.
De som drabbas av psykiatriska sjukdomar ska inte ses som en grupp, utan var och en ska bemötas och behandlas utifrån de individuella behov av vård i olika former de har. I dagsläget finns det ett problem, då patienterna oftast hamnar mellan stolarna eller får fel vård utifrån att alternativen är antingen frivillig vård eller tvångsvård. Det begränsar ett förhållande där insatserna kan anpassas efter behovet.
Min fråga till socialminister Göran Hägglund blir följande: Vilka möjligheter ser socialministern till rätt vård för den patient som är för frisk för tvångsvård men i ett sjukdomstillstånd som gör att han eller hon inte klarar frivillig vård?