Herr talman! Offentlighet, integritet och öppenhet är laddade ord i den politiska debatten. Det är inte så konstigt därför att det är just de som kännetecknar ett demokratiskt samhälle. Deras motsats, slutenhet, rättsövergrepp och brist på delaktighet, är det som kännetecknar motsatsen till ett demokratiskt samhälle.
Just nu finns en mängd förslag i den offentliga debatten som rör just frågorna om avvägningen mellan offentlighet, integritet, öppenhet och deras motsatser. Det är en mängd intressanta förslag som när de hamnar i riksdagen eller om de redan hamnat i riksdagen i huvudsak bereds i justitieutskottet. Om dessa handlar alltså inte denna debatt.
Nej, herr talman, denna debatt handlar faktiskt inte om så mycket annat heller, därför att på det här området finns det utredningar som pågår, Integritetsskyddskommittén, eller utredningar som precis är avslutade i något annat fall och där man väntar på regeringens beredning. Därför tänker jag bara tala något mycket kort om de reservationer vi har i det här betänkandet.
Reservationen 3, herr talman, kommer av ett yrkande från Miljöpartiets partimotion i energifrågor, som av naturliga skäl har hänvisats till konstitutionsutskottet. Det handlar i grunden om säkerhetsnivån i de svenska kärnkraftverken, som vi menar måste höjas för att anpassa våra reaktorer till den nivå som vår tid kräver, och inte den nivå som krävdes för ett par decennier sedan då de byggdes upp och de största renoveringarna av dem gjordes.
Att öka säkerheten i reaktorerna är självklart i huvudsak ett självändamål för att undvika haverier men har också så klart att göra med att kostnaderna för att driva kärnkraft då blir precis som de borde vara, nämligen något dyrare och därmed något mindre lönsamma. Detta skulle kunna leda till att några reaktorer tas ur drift tidigare än om man bibehåller nuvarande relativt låga nivå på säkerhetskraven. Det senare är inte aktuellt i Kärnkraftsinspektionens nya föreskrift om konstruktion och utförande av kärnkraftsreaktorer. Det finns en konsekvensutredning som anger kostnaden för nödvändiga säkerhetsförbättringar till ca 5,83 miljarder kronor.
Eftersom alla väsentliga data är sekretessbelagda, till exempel vilka åtgärder som krävs och var och när de ska genomföras, är det svårt att bedöma rimligheten i denna uppskattning, även om de föreslagna kraven är adekvata. En politisk debatt i frågan försvåras naturligt. Därför menar vi att det borde vara bra med ett tillkännagivande till regeringen om att upphäva denna sekretess. Detta är också innebörden i reservation 3, som jag härmed yrkar bifall till.
Herr talman! Reservationerna 1 och 2 berör frågor där det i dag pågår en utredning eller en utredning precis har blivit avslutad. Reservation 1, som Kerstin Lundgren så förtjänstfullt precis talade om i talarstolen, berör alltså att man ska göra ett tillkännagivande till regeringen om att komma med ett förslag till en generell integritetsskyddslagstiftning.
Innan jag gick till kammaren, herr talman, var jag lite förbryllad över att denna reservation hade kommit till eftersom just Integritetsskyddskommittén sitter och arbetar nu. Men så fick vi då en argumentation och en förklaring. Regeringen respekterar inte det faktum att Integritetsskyddskommittén arbetar utan lägger fram förslag som kraftigt berör integritetsfrågan och låter dem komma till riksdagen.
Då kan man av det dra den konsekvens som Centerpartiet gör, att då behöver inte heller riksdagen respektera att utredningen arbetar. Jag tycker att det är rimligare att dra konsekvensen att riksdagen ska stå för en standard där vi respekterar tillsatta utredningar, väntar med tillkännagivanden och inte behandlar de förslag som regeringen lägger fram som berör detta område. Det senare verkar nu bli fallet efter att Centerpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna har aviserat att vi vill vänta med behandlingen av den mest diskuterade frågan, den om buggning. Det förra verkar också bli fallet eftersom inga andra partier än Centerpartiet vill yrka på ett tillkännagivande.