Fru talman! Tack till ministern för svaret!
Vi har tidigare debatterat tillsynen över förskolor, och då utifrån Skolinspektionens tillsyn över hur kommunerna utför sitt uppdrag.
Riksdagen riktade ett tillkännagivande till regeringen om att utreda för och nackdelar med att Skolinspektionen även skulle ha tillsyn över de fristående verksamheterna. Precis som ministern sa redogör regeringen i budgetpropositionen för detta år för hur man har hanterat det. Men det mesta av det som är uppräknat där visste vi redan. Det behövde man inte ha någon speciell utredning för. Det var alltså inga konstiga saker. Men det man funderar över är: Vad tycker SKR? Vad tycker Skolinspektionen? Vad tycker de olika huvudmännen om tillsynsansvaret? Var bör det ligga? Varför har man inte haft detta ute på remiss?
I den tidigare debatt som vi hade svarade ministern att ministern förväntade sig att både kommunerna och Skolinspektionen uppfyllde sitt tillsynsansvar, vilket är en självklar sak. Men förutsättningarna för detta är väldigt olika.
Skolinspektionen har 2016 och 2025 granskat – det är alltså nio år mellan granskningarna – hur kommunerna utövar sin tillsyn över de fristående verksamheterna. Vi vet också att tillsynen har blivit mer komplicerad. Det har tillkommit ägar- och ledningsprövning, och det är förändrade och mer komplicerade ägarstrukturer. Vinstdrivande förskolor blir allt vanligare. Och i många fall kan det vara svårt att veta vem huvudmannen är.
Skolinspektionen genomför för närvarande en kvalitetsgranskning av kommunernas arbete med ägar- och ledningsprövning. Det är även kompletterat med ett demokratiuppdrag. Om jag inte minns fel fick Skolinspektionen 15 miljoner för detta uppdrag. Men när det gäller kommunernas tillsynsansvar, som har blivit svårare och mer komplicerat, har man inte fått någon extra förstärkning – inte vad jag vet i alla fall.
I olika sammanhang har de mindre kommunernas kompetens och erfarenhet lyfts fram. Det handlar inte bara om juridik. Man måste också ha kunskap om skoljuridik, ekonomi och pedagogik.
I svaret sades: Om den enskilde inte längre uppfyller förutsättningarna för ett godkännande får det återkallas. Men det är en sanning med modifikation. Det ska mycket till, och det är oftast en lång process innan man är där. Huvudmannen har nämligen alltid möjlighet att rätta till.
I regel ska det vara en omedelbar fara för barnens liv och hälsa. Så sent som för någon vecka sedan kunde man läsa om en fristående förskola som fick akutstänga på grund av omfattande säkerhetsbrister för barnen men som öppnade igen efter någon dag eftersom man då hade åtgärdat just de bristerna.
Skolinspektionens granskning 2025 visar att ett fåtal av kommunerna använder skollagens ingripande vid brister. Det är vanligt att man endast ger rekommendationer. Och man följer inte upp bristerna på ett optimalt sätt, så bristerna finns kvar nästa gång man gör en tillsyn.
I den tidigare debatten, som vi hade för drygt ett år sedan, svarade ministern att Skolinspektionen har stödmaterial som ska underlätta för kommunerna att utöva sitt tillsynsansvar. Det som Skolinspektionen skriver i sin rapport kan tolkas som att kommunerna inte vet var de kan hitta stödet, eller så är de väldigt otydliga.
Min fråga är: Vad avser ministern att göra för att öka det statliga stödet till förskolorna och förstärka kommunerna, så att de kan klara sitt tillsynsuppdrag?