Fru talman! Det blir högt och lågt i den här diskussionen från Karin Rågsjös sida. Jag tycker att det vore intressant att se om inte Centerpartiet och Vänsterpartiet kunde närma sig varandra lite grann i just den här specifika frågan, nämligen: Finns det ett behov av en lagändring eller inte? Det är uppenbart att gamla människor far illa. De som har ett stort behov av omvårdnad och av sjukvård far mycket illa på många ställen. Det finns många anledningar till det, men en av dem är att vi sitter fast med två olika lagstiftningar.
Vi ser ett behov av att man måste skriva lagen utifrån verkligheten och de människor som faktiskt är berörda. Det var det vi i alliansregeringen drog igång. Vi sa till Göran Stiernstedt att titta på det här med de medicinskt färdigbehandlade som ligger länge på sjukhus. Vi har nu levererat och kan besluta om detta, men det räcker inte. Man måste också se över annan lagstiftning för att se till att de mest sjuka äldre aldrig ska tillåtas falla mellan stolarna.
Jag är inte så naiv att jag tror att om vi bara ser till att skriva en ny äldrelag som kan överbrygga klyftan kommer det att vara frid och fröjd. Så enkelt är det inte. Det vi kan göra från riksdagens sida är att åtminstone se till att lagstiftningen inte medverkar till att det är stora problem för de mest sjuka äldre i ett läge där det är kommun här och landsting där och socialtjänstlag här och hälso- och sjukvårdslag där.
Jag tror att Centerpartiet och Vänsterpartiet skulle kunna mötas i frågan om behovet av en lagförändring.