Fru talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern
för svaret. Konjunkturbilden har förändrats ganska
snabbt. Det svänger fort på virkesmarknaden. För
bara ett år sedan talade man om ett överskott på
skogsråvara som nästan var omöjligt att ta hand
om. I dag börjar det på att bli ont om råvaror.
Priserna på t.ex. sågfallande gran har höjts från
1 100 kr till 1 650 kr på bara ett par tre månader, och
före nästa årsskifte kan det kanske gå upp till 2 000
kr. Det råder också brist på sågade trävaror.
Råvarorna börjar att tryta. Modo, Södra
skogsägarna och kanske ytterligare bolag får
kanske ställa in verksamheten under viss tid. Detta
visar vikten av kontinuitet när det gäller att få fram
råvaror som har sämre tillgänglighet och är svåra att
komma åt. Det krävs då verkligen ett väl utbyggt
skogsbilvägnät.
Det finns fortfarande förvånansvärt få tjälsäkra
skogsvägar. Bara drygt 10 % av alla skogsbilvägar
är tjälsäkra, vilket gör att det under större delen av
året är svårt att få fram råvaror ur det mesta av
skogen. Detta hindrar en miljövänlig skogsnäring.
Pappersmassetillverkning sker numera till stor del
utan klorblekning. För detta krävs det snabba
leveranser. Träden kan inte ligga ute i skogen i mera
än en vecka efter att de har fällts. De måste in i
produktionen, därför att annars blir träet blånat,
och då går det inte att bleka massan utan klor. Just-
in-time-tillverkning har blivit en realitet, och det
gör att man måste ha bra skogsbilvägar. Därför
borde vi i större utsträckning kunna använda
arbetsmarknadsmedel för att bygga skogsbilvägar.