Fru talman! Jag tror inte att det finns någon i denna kammare som har någon annan uppfattning än att varje enskilt liv som vi räddar är ett räddat liv och att det är värt att vidta åtgärder för detta.
Problemet i all politik är att vi hela tiden måste ställa det ena mot det andra. Vi gör det när det handlar om ekonomiska resurser, vi gör det när vi pratar om miljö och vi gör det när vi pratar om mellanmänskliga relationer, äldreomsorg, sjukvård och skola. Vi gör det hela tiden. Det är medborgarnas förmån att skälla på oss och vår förmån att vi är de som fördelar och tvingas ta detta ansvar.
Fru talman! Ledamoten Emma Berginger sa väldigt tydligt att sänkta hastigheter är det viktigaste för att rädda liv. Därefter raljerade ledamoten i mångt och mycket - som jag uppfattade det, fru talman - när det gäller oss på den borgerliga sidan som är bekymrade över de sänkta hastigheterna.
Vi är lika bekymrade över dem som går bort eller skadas i trafiken; det är bara att lyssna på de anföranden som har hållits tidigare här i kammaren. Men man måste fortfarande se vad som händer om man på ett generellt sätt går in och sänker hastigheter på alla tidigare 90-vägar bara för att det inte finns en mittdelare.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet
Det är inte så att alla 90-vägar i hela landet har lika hög trafikdensitet. Då måste vi kunna ha en politik som ser både glesbygdens behov och stadens möjligheter.
Med all respekt - man kan säkert sänka hastigheter i delar av städer. Men det är inte rimligt att sätta landsbygdens befolkning i ett läge där de inte kan ta sig till jobbet på ett bra sätt utan att det ska ta orimligt lång tid.