Fru talman! Till att börja med tycker jag att det är viktigt att betona att det som nu krävs är ett helhetsgrepp om säkerhetsfrågorna. Det handlar om att vi i Sverige bör analysera om vi till exempel ska ingå fördjupade samarbeten med andra länder för att kunna samordna insatser i Europa och om det krävs starkare nationella riktlinjer och annat.
Styrelserna är ju bara en komponent i något mycket bredare för att kunna bygga starkare resistens mot eventuell destruktiv påverkan utifrån och skydda våra lärosäten och även vår forskning och i förlängningen våra studenter, inte minst studenter som har rötter i de länder som kan vara väldigt destruktiva.
Man ska då inte glömma bort, fru talman, att våra lärosäten är myndigheter. Det är regeringen som tillsätter en majoritet av styrelserna. Våra lärosäten har inte inflytande över de flesta personer som sitter i styrelserna. Och det här regleras i lag. Det finns en riksdagsbundenhet i statuten när det gäller vilka kriterier som krävs, så vill vi att kompetens i de här säkerhetsfrågorna - säkerhetshot och annat - finns i våra universitetsstyrelser krävs det politiska beslut för att det ska bli så.
Att man kortar mandatperioderna sker bara en gång för att kunna få det här på plats. De ledamöter som nu är tillsatta i styrelserna är ju tillsatta enligt precis exakt samma kriterier som alla tidigare, så jag har väldigt svårt att se att den akademiska friheten på något sätt skulle hotas.
Syftet med det här är ju att stärka den akademiska friheten. Det är att kunna skydda våra lärosäten från hot utifrån.