Herr talman! Bertil Måbrink har frågat mig om
regeringen avser ta några initiativ till
internationella påtryckningar på den israeliska
regeringen för att få den att följa tidsschemat för
det s.k. 13-september-avtalet om begränsat
palestinskt självstyre.
I den principdeklaration som undertecknades av
Israel och PLO i Washington den 13 september
enades parterna om att inom två månader efter
ikraftträdandet, dvs. senast den 13 december, sluta
ett avtal om ett påbörjande av israeliskt militärt
tillbakadragande från Gaza och Jeriko. Detta
tillbakadragande skall vara avslutat senast fyra
månader efter undertecknandet av avtalet, med
andra ord den 13 april. Därutöver skall avtalet
innehålla en rad andra arrangemang. Som exempel
kan nämnas överförande av befogenheter från
israeliska myndigheter till palestinska organ och
definierande av maktbefogenheter för dessa.
Frågan skall ses mot bakgrund av premiärminister
Rabins uttalande nyligen att uppnåendet av ett
tydligt avtal är det som är angeläget i de pågående
förhandlingarna -- inte fasthållandet vid ett visst
datum. Samtidigt som den israeliske
premiärministern skall ha framhållit att det vore
bättre att om så krävdes ägna ytterligare en eller ett
par veckor åt att få till stånd ett sådant avtal,
underströk han att förhandlingar nu pågår i syfte att
nå en överenskommelse den 13 december.
Under besöket i Stockholm framkom att PLO-
ledaren Yassir Arafat kände betydande oro över
den israeliska inställningen i denna fråga, liksom
över vad man på PLO-håll uppfattade som en vilja
på israelisk sida att använda ordet omgruppering i
stället för tillbakadragande i fråga om trupperna i
Gaza och i Jeriko.
Herr talman! Den principdeklaration som PLO och
Israel undertecknade i september har tillkommit
mot bakgrund av årtionden av väpnad konflikt och
djupa motsättningar. I och med handslaget i
Washington togs ett avgörande steg framåt i
fredsprocessen.
I det fortsatta tålamodskrävande arbetet med att
skapa en förtroendefull atmosfär mellan parterna
spelar omvärldens politiska stöd åt
förhandlingarna, samt dess bistånd till den
ekonomiska och sociala utvecklingen i de
ockuperade områdena, en avgörande roll. Därför
ägnar det internationella samfundet, nu liksom
tidigare, den arabisk-israeliska fredsprocessen den
största uppmärksamhet. Omvärldens aktiva stöd
tar sig många olika uttryck: USA fortsätter t.ex. sin
skytteldiplomati, och inom ramen för den
multilaterala delen av fredsprocessen pågår
regelbundna möten i de fem arbetsgrupperna.
Arbetet i dessa kommer förhoppningsvis att leda
fram till konstruktiva och konsoliderande lösningar
som är förutsättningen för en bestående fred i
regionen.
Sverige har länge sökt medverka till en fredlig
lösning av konflikten i Mellanöstern. Vi är en av de
största biståndsgivarna. Förra veckan beslöt
regeringen om ytterligare bidrag till palestinierna.
Vi är också aktivt engagerade i samtliga fem
multilaterala arbetsgrupper.
Det avgörande ansvaret för hur de fortsatta
förhandlingarna skall föras vilar nu på parterna
själva. Det är på dem det ankommer att finna
lösningar på de svårigheter som oundgängligen
vidhäftar denna komplicerade process. Därför
noterar jag med tillfredsställelse premiärminister
Rabins uttalade ambition att nå ett avtal den 13
december och hans vilja att i det syftet fortsätta
förhandlingarna. Det är utomordentligt angeläget
att parterna själva kan nå fram till de lösningar som
behövs för att septemberdeklarationens intentioner
skall kunna förverkligas.