Herr talman! I avslutningsrundan på en interpellationsdebatt när man, jag vet inte för vilken gång i ordningen, försöker ta upp en konkret fråga och man har en undran till energiministern inom hennes område får man till svar en ganska lösryckt diskussion om energifrågan i stort och det som Maud Olofsson gärna talar om, nämligen sin vurm för elcertifikatssystemet som det absolut bästa systemet.
Låt mig först fråga varför energiministern inte vågar förklara för oss här och för svenska folket varför en fördubbling av fossilgaskapaciteten i Sverige skulle vara bra för klimatet. Det är ju det som ert beslut innebär. Ert beslut att ge ett klartecken till denna fossilgasledning innebär att vi kan öka fossilgasanvändningen mycket.
När det gäller att koldioxidskatten skulle pressa tillbaka en sådan användning finns det ingen av dina myndigheter som gör denna analys, snarare tvärtom. Både Naturvårdsverket och Energimyndigheten pekar på riskerna och pekar tydligt på de ekonomiska modeller som i dag gör att fossilgasen skulle konkurrera ut biogasen. Varför gör dina myndigheter en annan bedömning än du? Du står här i talarstolen och säger lättvindigt: Detta kommer att gå till biogas; det är vi helt övertygade om, för det säger Eon att det ska göra.
Det skulle jag också säga om jag vore Eon och skulle söka ett tillstånd i dag för en stor gasledning.
I energifrågan i stort har Miljöpartiet bidragit till att gång på gång ha större ambitioner när det gäller att föreslå kraftigare styrmedel och en ökad takt i fråga om utbyggnaden av förnybar energi och inte minst i fråga om energieffektiviseringar.
Det är lite småttigt att försöka förminska de förslag som vi lägger fram bara för att vi har valt att inte vara med om de energiuppgörelser som Centern, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har gjort. Vi har tyckt att de har varit för dåliga när det gäller att leverera klimatpolitik. Den debatten får vi nog återkomma till i denna kammare. Men jag tackar för den debatt som vi har haft.