Fru talman! Jag vet att Liberalerna, precis som jag och Kristdemokraterna, brinner för att rädda assistansen och LSS. Detta är jag genuint övertygad om. Samtidigt oroar det mig att Liberalerna efter samarbetet med SMP-regeringen har presenterat lagförslag som hade allvarliga brister när de presenterades. Regeringen har tvingats backa flera gånger, och lagändringar som är livsnödvändiga har försenats.
I ledamotens anförande upplevde jag det som positivt att ledamoten beskrev den problematik som har framställts och den kritik och oro som har kommit från funktionshindersrörelsen för att det ska bli svårare för andra personer än dem som har behov av andning och sondmatning och, för den delen, att rådande rättspraxis ska permanentas. Jag uppskattar ledamotens förklaring av hur man tänker.
Samtidigt undrar jag om ledamoten kan beskriva lite tydligare hur man har tänkt i övervägandena. Gjordes det andra överväganden i processen för att hitta andra tekniska möjligheter i lagen än att skriva in det hela i just 9 a, som är den portalparagraf som beskriver vilka som har rätt till assistans, för att på så sätt hitta en väg som inte är så oroväckande för funktionshindersrörelsen?