Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet!
Dagligen rapporteras att arbetstagare runt om i världen nekas grundläggande rättigheter och att det i många länder är förenat med livsfara att engagera sig fackligt. Därför behöver vi en handelspolitik som stärker och förbättrar arbetsvillkoren på den globala arbetsmarknaden.
EU-kommissionens förslag till direktiv om tillbörlig aktsamhet i fråga om hållbarhet är ett steg i rätt riktning. Det är bra att näringslivet tar större ansvar när det gäller hållbarhetsfrågorna. Därför beklagar jag att regeringen och Sverigedemokraterna ställer sig kritiska till förslaget i dess helhet. Man har som ambition att göra förslaget helt tandlöst och lämna bland annat fackföreningar utan inflytande genom att framför allt försöka stryka det civilrättsliga skadeståndsansvaret i lagförslaget. Vi socialdemokrater anmälde naturligtvis en avvikande ståndpunkt vid den senaste överläggningen och betonade vikten av att stärka fackföreningarnas inflytande.
Jag noterar också att det i Sverigedemokraternas kommittémotion inte finns med ett enda ord om arbetstagarna eller arbetsvillkoren, och jag hörde det inte heller nämnas i ledamotens anförande. Jag måste därför ställa en fråga, särskilt eftersom ledamoten tog upp vikten av en rättvis handel i sitt anförande. Är detta ett uttryck för en oförmåga eller ovilja att föra en handelspolitik som värnar arbetstagarnas villkor, intressen och rättigheter? Har Sverigedemokraterna ingen politik på området eller är frågan inte tillräckligt viktig?