Herr talman! Jag hade väl egentligen inte tänkt förlänga debatten särskilt mycket, men jag tycker ändå att det kan vara intressant att göra några reflexioner över det här betänkandet.
Betänkandet om AP-fondernas verksamhet är årligt återkommande, och där behandlas regeringens skrivelse om föregående års resultat och förvaltning. Ser vi till det ekonomiska utfallet kan vi konstatera att fonderna presterat ett samlat resultat på 127 miljarder - en god avkastning, får man ändå säga, som bidrar till att den samlade avkastningen över tid också är förhållandevis god även om avkastningen varierat stort över tid.
Ser vi till avkastningen sedan 2001 har den varit 4,7 procent i jämförelse med inkomstindex, som varit 3,3 procent, medan en jämförelse sedan 2009 visar en avkastning på 10,6 procent i jämförelse med inkomstindex på 3,4 procent för samma period.
Det här innebär, eftersom inkomstindex ligger till grund för uppräkningen av pensionsskulden i inkomstpensionssystemet, att buffertfonderna nu börjar bidra till förmögenhetsbildningen i inkomstpensionssystemet, precis så som det en gång var tänkt. Om vi reflekterar lite över de signaler som har kommit om resultatet i år så här långt visar även de på ett gott resultat. Mycket tyder alltså på att det fortsätter även i år.
Buffertfonderna har som syfte att vara just ett buffertkapital, att stötta upp pensionssystemet och kapa av de största topparna och påfrestningarna i systemet som vi upplever i detta nu. Det är allmänt känt. Det är för att skapa en trygghet för dagens och framtidens pensionärer och bidra till ett hållbart pensionssystem, helt enkelt.
Därför är det också viktigt att en god avkastning upprätthålls. Bästa möjliga avkastning är en förväntning som dagens och framtidens pensionärer följaktligen torde ha på verksamheterna. Vår uppgift är således att granska och utvärdera om så sker. Ändå talar vi väldigt lite om just de ekonomiska resultaten i dessa debatter, särskilt under kammarhanteringen.
Fokus i de här debatterna hamnar i stället ofta på investeringsstrategier och på placeringspolicyer med helt andra värden som grund. Det behöver naturligtvis inte finnas något motsatsförhållande mellan dessa ställningstaganden, men det kräver trots allt att den diskussionen förs om eventuella överväganden med andra mål som grund.
Under alliansregeringen har ett gediget arbete gjorts när det gäller att utveckla hur AP-fonderna hanterar moraliska och etiska placeringshänsyn, ett arbete som jag förutsätter fortgår. Att inkludera dessa placeringshänsyn står som sagt inte nödvändigtvis i motsats till god avkastning. Det visar väl de senaste årens resultat med önskvärd tydlighet.
Under de senaste årens debatter i den här frågan har fokus i huvudsak legat på hur AP-fonderna kan och bör ta miljömoraliskt och etiskt ansvar. I detta har Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverat sig. Senast förra året hade dessa två partier en gemensam reservation. Då som nu handlade det mycket om arbetet med dessa frågor, som enligt reservanterna gick alldeles för långsamt och borde vara mer omfattande. Det var av allt att döma av underordnad betydelse att få god ekonomisk avkastning.
I princip samma reservation lämnas i dag av Vänsterpartiet, med den enda skillnaden att Vänsterpartiet i dag får stå ensamt här i kammaren och anföra dessa ståndpunkter. Anledningen till detta är antagligen att Miljöpartiet har intagit Finansdepartementet, med ansvar för just den här frågan.
Herr talman! Det förvånar mig därför att det i dag är helt tyst från Miljöpartiet här i kammaren. Jag hade förväntat mig att Miljöpartiet hade förberett sig för sin position och presenterat hur de tänker hantera AP-fonderna och vilka ställningstaganden och överväganden de vill göra gentemot den förväntning våra pensionärer har på god avkastning. Lika förvånande tyst är det från Socialdemokraternas sida - möjligen är det en obehaglig tystnad.
Vad vill egentligen Miljöpartiet? Har man ändrat uppfattning och insett vilket gediget arbete som gjorts under Alliansens tid, eller ska AP-fondernas placeringspolicyer dramatiskt förändras? Och var står Socialdemokraterna? Detta är uppenbarligen höljt i dunkel, och vi kan bara gissa vad vi kan förvänta oss gällande hanteringen av buffertkapitalet under åren framöver.
Jag hade en förhoppning om någon liten signal med tanke på den höga svansföring som Miljöpartiet har haft - då särskilt Per Bolund, numera finansmarknadsminister.
Herr talman! Betänkandet handlar om verksamheten till och med år 2013. Jag yrkar bifall till förslaget att skrivelsen läggs till handlingarna.