Fru talman! Tack statsrådet Lars Leijonborg för svaret! Högskolan i Jönköping har en mycket speciell historia. Det var den tidigare borgerliga regeringen som var med och skapade denna stiftelsehögskola. Det var Chalmers i Göteborg och Högskolan i Jönköping som fick den här friare formen av styrning.
Det har varit en högskola som har vuxit kraftigt och haft en stark, positiv utveckling. Man har valt att starkt profilera sig mot vissa nischområden och jobbar mycket gentemot de små och medelstora företagen, mycket med fadderföretag och har mycket kontakter med det omgivande samhället. Man har en mycket internationell prägel, starkt forskningsfokus och också ett starkt samarbete med andra högskolor och universitet.
Vi har där en ingenjörshögskola som är ett av de fyra ben vi står på. Den har vi försökt att utveckla i Jönköpingsregionen, framför allt när det gäller produktionsteknikforskning när det gäller små och medelstora företag.
Ingenjörshögskolan, som har blivit en teknisk högskola i Jönköping tack vare ett samarbete med Chalmers och KTH, är landets tredje största utbildare av högskoleingenjörer. Vi har också byggt upp en stark forskningsmiljö helt på egen hand. 210 miljoner kronor har samlats in av högskolan själv, som avsatt vinstmedel, privata företag och stiftelser. Självklart har också offentlig sektor regionalt och lokalt varit med och stöttat detta. 140 av de här 210 miljonerna är externa medel. Det här är unikt i Sverige. Man har som sagt byggt upp detta i samarbete med andra. Bland annat har KTH och Chalmers varit intima samarbetspartner och även varit med och garanterat kvaliteten.
Problemet för Lars Leijonborg är att han har en historia i den här frågan, inte personligen men genom Utbildningsdepartementet. Vi har under många år byggt upp den här forskningsmiljön, fått den erkänd av många inblandade aktörer och försökt säga så här: Detta initiativ är väl inte värt att stödja från regeringens sida. Vi har jobbat gentemot den förra socialdemokratiska regeringen, och hösten 2005 trodde vi att vi skulle kunna få något slags besked. Då väljer Leif Pagrotsky, dåvarande forskningsministern, att skjuta på alltihop i en ny utredning, den Brändströmska utredningen. Då lyckades vi med stora ansträngningar förlänga forskningsfonden ytterligare två år. Problemet är bara att nu är det inte möjligt att fortsätta detta. Pengarna kommer att ta slut under 2009.
Vi vill självklart ha examinationsrätt för vetenskapsområdet Teknik eller delar av det. Vi är inte beroende av hela området. Vi väljer att fokusera och inte försöka vara bäst på allt. Jag inser att det finns många stora frågor som ska avhandlas i den stora forskningspropositionen. Jag inser också att det finns en uppenbar risk att många frågor drunknar i varandra. Problemet är att examinationsrättsfrågan har sin del i detta och sin process.
Men det som är det akuta är att vi senast i budgetpropositionen för 2009 måste få ett besked. Finns det resurser för att från regeringens sida stötta forskningen vid Jönköpings tekniska högskola, den högskola som har byggts av frivilliga krafter och lokala aktörer? Finns det möjlighet att få stöd för detta arbete, för att fortsätta att utveckla denna forskningsmiljö, inte minst till gagn för små och medelstora företag?
Kommer det inget besked om just finansieringsstöd från regeringens sida i budgetpropositionen kommer Högskolan i Jönköping och Jönköpings tekniska högskola, som är ett av de dotterbolag vi har, att tvingas börja montera ned den forskning som bedrivs i dag. Det är det som jag vill fråga statsrådet om. Är du beredd att här lova att åtminstone i budgetpropositionen ge besked om vilket ekonomiskt stöd som kan ges till forskningen vid Jönköpings tekniska högskola?