Herr talman! Den kommunala verksamheten är mångfasetterad. Det är en viktig rapport som Arbetsmiljöverket har kommit fram med på regeringens uppdrag. Vi vill ge den kunskapen ut till kommunerna genom att jämföra verksamheter som är tydligt mansdominerade och kvinnodominerade. Jag skulle önska att skillnaderna inte fanns. Jag tror att om den fackliga aktiviteten hade sett annorlunda ut för kvinnors möjligheter i den kommunala sektorn skulle vi inte ha haft så stora skillnader. Här finns det mer att önska.
Jag vill dock inte lyfta ansvaret från kommunerna, som Eva Olofsson antyder att hon vill göra. Hon säger att det borde vara ett större ansvar för staten. Men vill hon förstatliga äldreomsorgen? Är det detta hon säger? Arbetsgivaransvaret ligger på kommunerna. Vi vill från statens sida bidra till att stödja kommunerna, och det är det vi har gjort. Det finns mer pengar i äldreomsorgen i dag än det gjorde när vi tillträdde. Det har ökat från 80 miljarder till 100 miljarder. Det är både kommunerna och staten som har tillfört dessa pengar. Det är fler anställda i äldreomsorgen i dag än det var när vi tillträdde.
Eva Olofsson radar upp en rad saker och säger att detta drabbar också de äldre. Nej, det kan vi inte riktigt se när det gäller nöjdhetsundersökningar hos de äldre. De äldre har faktiskt blivit mer nöjda under tidens gång. Men jag håller med Eva Olofsson om att det måste satsas på bra arbetsvillkor för äldreomsorgens personal. Kontinuitet i verksamheterna - att det är samma person som kommer och som sedan finns kvar - är så betydelsefullt för vilken kvalitet man upplever från de äldres sida.
Därför gör kommunerna klokt i att se till att skapa goda villkor inte bara för den tekniska personalen utan också för äldreomsorgens personal.
Vi kan ge stöd till kommunerna, men det är arbetsgivaren som måste ta ansvaret. Så fungerar det i de flesta verksamheter, och jag tror att det är en riktig ordning som bör behållas här.