Herr talman! Som ledamot av riksdagens delega-
tion i den parlamentariska församlingen av OSSE har
jag med stort intresse tagit del av regeringens skrivel-
se om verksamheten inom OSSE under 1995 och
utrikesutskottets betänkande med anledning av denna.
Regeringens skrivelse ger en utmärkt bild av
OSSE från starten i mitten av 1970-talet och fram till i
dag. Organisationen har hela tiden varit mycket viktig
för Sverige som alltid har haft ett stort engagemang i
säkerhetspolitiska frågor. Under de första 20 åren
gick organisationen under beteckningen ESK och blev
då mest känd för CFE-avtalet. Det avtalet fastställde
maximinivåer för viss krigsmateriel och regler för
etappvis förstöring av denna materiel ned till över-
enskomna nivåer. Det undertecknades av NATO och
den dåvarande Warszawapakten 1990 och trädde i
kraft 1992.
CFE-avtalet har stor betydelse för säkerheten i Eu-
ropa. Avtalets nedrustningsfas var i huvudsak avslu-
tad i november 1995.
Under 1990-talet har OSSE omvandlats både till
form och innehåll. Organisationen omfattar nu 55
medlemsstater. OSSE kännetecknas av ett brett säker-
hetsbegrepp som omfattar såväl social som ekono-
misk utveckling, mänskliga rättigheter och demokra-
tifrågor, militära förhållanden, förtroendeskapande
åtgärder och nedrustning. Åtskilliga av de ickemilitära
hot som uppstått efter det kalla krigets slut har sociala
och ekonomiska orsaker. Social oro förstärker etniska
och regionala motsättningar.
OSSE har en viktig roll som regional säkerhetsor-
ganisation och har härigenom en nyckelroll i uppfölj-
ningen av fredsöverenskommelsen i Daytonavtalet om
Bosnien-Hercegovina.
OSSE gör också sedan 1992 viktiga konfliktföre-
byggande fältinsatser på ort och ställe för att förhind-
ra att meningsmotsättningar skall utvecklas till öppna
konflikter.
Sedan 1992 har OSSE en kommissarie för frågor
som rör nationella minoriteter som också är mycket
viktig.
Regeringsskrivelsen avslutas med att regeringen
vill fästa riksdagens uppmärksamhet på tre områden
inför OSSE:s toppmöte i Lissabon i december, därför
att de har uppenbar säkerhetspolitisk betydelse för
Sverige.
1. Hur utvecklas OSSE:s operativa roll? Hur lyck-
as OSSE i Bosnien-Hercegovina, hur efterlevs över-
enskommelsen och vad händer när IFOR:s tid går ut
vid årsskiftet? Hur värderas OSSE:s roll i Tjetjenien,
och hur kommer planerna på en fredsbevarande insats
i Nagorno-Karabach att utfalla?
2. Vart leder diskussionerna om en säkerhetsmo-
dell för det tjugoförsta århundradet? Regeringen anser
att denna fråga hänger samman med flertalet cen-
tral- och östeuropeiska staters strävan att bli med-
lemmar i NATO, med NATO-ländernas övervägan-
den om utvidgning av alliansen och med Rysslands
farhågor för och motstånd mot en sådan utvidgning.
Regeringen anser att ett viktigt inslag i säkerhetsmo-
dellen blir att bygga förtroende, inte minst för att
överbrygga den förtroendeklyfta som nu uppstått
mellan NATO och Ryssland. Viktigt är också att den
fortsatta diskussionen blir balanserad och konstruktiv.
3. Hur kommer CFE-avtalets genomförande att
hanteras efter uppföljningskonferensen i maj i år, om
toppmötet beslutar om en ny omgång förhandlingar
om rustningskontroll? Hur kommer utvecklingen av
dessa förhandlingar att påverka annan europeisk
rustningskontroll inom OSSE:s ram?
Herr talman! Regeringens skrivelse ger en utmärkt
bild av OSSE:s organisation och funktion. Den är ett
bra underlag för den som vill sätta sig in i det viktiga
arbete som görs för att skapa säkerhet i Europa. Att
regeringen uppmärksammat riksdagen på viktiga
aktuella säkerhetsfrågor ser jag som en uppmaning till
en mer aktiv säkerhetspolitisk debatt, öppen för fler
än bara dem som är experter på området, både i och
utanför riksdagen.
Det finns t.ex. en stor klyfta mellan å ena sidan
massmediernas och kända debattörers åsikt om
NATO-utvidgning och svenskt NATO-medlemskap
och å andra sidan svenska folkets åsikt.
Den stora säkerhetspolitiska utmaningen just nu är
att inte missa den chans som Europa genom block-
politikens sammanbrott har fått att skapa en hållbar
fredlig utveckling i gemenskap och med ömsesidigt
förtroende som grund.
Med detta vill jag yrka bifall till hemställan i utri-
kesutskottets betänkande.