Fru talman! Ledamöter och övriga åhörare! Jag vill börja med att redovisa att jag står bakom alla Centerns ställningstaganden och reservationer, men för tids vinnande vill jag yrka bifall till reservation 14 och reservation 15.
Jag vill helt kort börja med att deklarera att vi också har en annan reservation, nr 10, som gäller överfallsskyddet i hemförsäkringar. Det är kanske inte många gånger som man kan instämma i det Vänsterpartiet framför, men jag vill göra det i just den här frågan om överfallsskyddet i hemförsäkringarna. Där finns det en samsyn mellan oss. Jag delar fullständigt tanken att vi måste komma till rätta med det här. Det är en könsdiskriminering som ligger i detta att försäkringen kan undanta kvinnor som blir misshandlade av närstående, och därmed skulle kvinnorna inte ha rätt till ersättning.
Jag vill också helt kort beröra reservation 14, som handlar om jämkning av trafikskadeersättning. Där har vi från Centerns sida en motion även i år - vi har haft det tidigare år. Vi tycker att det är anstötligt att den som kör rattonykter kan erhålla ersättning från trafikförsäkringen utöver annan ersättning. Det gör att den hamnar på ungefär 90 %, men man kan också få 100 % ersättning om man via sin arbetsgivare har en annan försäkring som täcker upp.
Det hänvisas till att det är först när man kör vårdslöst som den här ersättningen skulle ifrågasättas. Men från Centerpartiets sida anser vi att köra berusad är att köra vårdslöst.
Jag vill för övrigt fokusera mitt inlägg på det som gäller handläggning av trafikskadeärenden. Det är väl känt att handläggningen av trafikskadeärenden inom försäkringsbolagen tar väldigt lång tid. Det rör sig om många år. Jag har nyligen fått information om att en kvinna först efter 17 år har fått sin skada godkänd. Det är fullständigt oacceptabelt. Det är väldigt påfrestande för den som har fått en allvarlig skada att leva i den här ovissheten och att först få skadan dokumenterad inom sjukvården men sedan ständigt bli ifrågasatt av ett försäkringsbolag.
En grupp som har råkat väldigt illa ut är de som har svårbedömda skador, till exempel de som råkat ut för
whiplash
-skador. Men det kan även röra sig om andra skador, som inte är så synliga och inte så påtagliga. Frustrerande för alla dessa är naturligtvis också att de hamnar i detta vakuum - de anses skadade men är ändå inte det.
Det finns naturligtvis flera bakomliggande skäl till det här. Försäkringsbolagen säger att det är en besvärlig situation, att fallen har blivit mer komplicerade, att det är brist på skadereglerare och att även ny lagstiftning som vi tar här i riksdagen skulle göra det hela mer komplicerat. Och visst kan det spela en roll, men jag tycker inte att försäkringsbolagen kan skjuta det ifrån sig. De har också ett ansvar att ta itu med det här.
Men när vi vet om det här och det har pågått under så lång tid, att försäkringsbolagen tar god tid på sig, har vi naturligtvis också ett ansvar att lyfta upp frågan och försöka bidra till att underlätta.
Det finns också oklarheter för försäkringstagaren. Vi vet att många skadade har väldigt svårt att erhålla rättshjälp för att överklaga försäkringsbolagens beslut. Risken är väldigt stor att många inte anser det värt att föra en rättsprocess, därför att de är rädda att få betala motpartens rättegångskostnader. Det är avskräckande.
Men det finns också andra oklarheter. Det är försäkringsbolagens egna läkare, som tidigare har tagits upp här, så kallade förtroendeläkare eller sakkunnigläkare. De finns även inom Försäkringskassan, som också har egna läkare, som är i samma beroendeställning därför att de avlönas av sin uppdragsgivare. Det här leder till en ökad misstro ute hos allmänheten emot det system vi har.
Ännu märkligare är att dessa läkare inte omfattas av samma krav som övriga läkare, därför att de faller inte under Socialstyrelsens tillsyn.
Misstanken att det finns ekonomiska intressen som påverkar är naturligtvis stark, eftersom det är försäkringsbolagen som i slutändan ska betala ut ersättningen när det blir konstaterat. Men problemet kvarstår att försäkringsbolaget hela tiden använder olika argument, som många gånger är svåra att förstå för både försäkringstagare och oss beslutsfattare.
Den roll som de medicinska rådgivarna inom försäkringsbolagen har i dag är någonting som man återigen måste sätta fokus på. Jag har talat om det här i flera år, och vi befinner oss nu i precis samma situation som för sju åtta år sedan, när jag kom in i riksdagen.
Ett alternativ är att de här läkarna görs helt fristående. Det är inget förslag jag lägger, utan jag vill bara väcka en diskussion. De behöver inte avlönas av försäkringsbolagen, utan det skulle kunna vara någon helt fristående. Som det är nu blir skadetvisterna mellan försäkringsbolagen och försäkringstagarna som en kamp, att jämföra med den mellan Goliat och David.
Försäkringstagarnas hela situation måste ses över. Det gäller rättsskyddsförsäkringarna. Jag anser också att man måste sätta fokus på handläggningstiderna för att korta ned dem.
Vi har tagit del av en rapport från Finansinspektionen, och den i sig kan utgöra en grund för att gå vidare. Men när vi har diskuterat det här är vi överens om att vi behöver komplettera den. Det är också därför som vi i vår reservation lägger ett förslag om att det behöver tillsättas en utredning även om det har funnits tidigare. Men med tanke på den kunskap som finns och de utredningar som ligger sedan tidigare bör man göra en sammanfattning och få en helhetsbild av detta.
Därmed har jag inget övrigt att säga, utan jag instämmer i våra övriga ställningstaganden.