Fru talman! Jag har inga problem att hålla med Eva Lindh om de vackra ord hon framhåller i sitt anförande: välfärden först, hela Sverige ska leva, jobba Sverige ur krisen.
Det blir dock nästan lite tragikomiskt med tanke på hur verkligheten ser ut. Välfärden först, säger en företrädare för det stora regeringspartiet samtidigt som välfärden är den del som fått minst pengar från regeringen i alla budgetar i princip sedan regeringen tillträdde 2014.
Hela Sverige ska leva, säger man samtidigt som politiken är nästan kliniskt inriktad på att slå mot landsbygden och mot möjligheten att leva och verka utanför städerna.
Jobba Sverige ur krisen, säger alltså en företrädare för den regering som har misslyckats så fullständigt med jobben. Sverige har nästan den sämsta utvecklingen på arbetsmarknaden i hela EU. Vi skulle vara det bästa landet i EU 2020, enligt blivande statsminister Löfven.
I dag ligger vi alltså bland de allra sämsta. Vi har haft den sämsta utvecklingen i hela EU det senaste året, och det är bara några få länder i EU som har högre arbetslöshet än Sverige. Sverige har nu alltså högre arbetslöshet än genomsnittet i EU, vilket vi inte har haft någon enda gång sedan vi gick med i EU.
Trots detta säger alltså Eva Lindh att vi ska jobba Sverige ur krisen. Det går inte ihop.
Om vi återgår till själva ämnet för denna debatt räknar Eva Lindh upp alla de problem med riktade statsbidrag som även jag nämnde i mitt anförande. Jag vill ställa en fråga till Eva Lindh: Hur många miljarder har Socialdemokraterna i sin senaste budget gjort om från riktade till generella statsbidrag?