Fru talman! Jo, jag erkänner det, men det jag samtidigt påpekar är att Liberalerna kommer med detta först nu, efter tre år i opposition. När man verkligen hade makten att påverka gjorde man inte de här insatserna. Man lät det gå 20 år mellan de nationella brottsförebyggande programmen.
Nu vill man från Liberalernas sida stryka de strategiska insatser som regeringen gör för att stärka det lokala brottsförebyggande arbetet. Det tycker jag är mycket tråkigt, och det rimmar väldigt illa med att man säger sig vilja ha brottsförebyggande arbete. Faktum är att man nu har gjort ett negativt tillkännagivande i strid med svensk konstitutionell praxis för att förbjuda regeringen att tillsätta en av delarna i det stärkta brottsförebyggande arbetet utan att samtidigt peka ut vad man ska göra i stället.
Vi kan inte låtsas som att potten med pengar till den person som skulle arbeta i två år med att engagera fler kommuner i att sprida det här nationella programmet skulle kunna göra nytta genom att vi pytsar ut den till fler områdespoliser, socialsekreterare och skolor. Det är inte proportionerligt. Det enda man gör här är att man tar bort ett ganska kraftfullt verktyg, som är tänkt att driva fram prioritering av det brottsförebyggande arbetet och kunskap om det nationella programmet, och ersätter det med absolut ingenting. I praktiken är det alltså en ambitionssänkning som blir resultatet av Liberalernas tillkännagivande.