Fru talman! Vi befinner oss i en extraordinär och svår tid. Många har blivit av med nära och kära och förlorat sina jobb. Väldigt många företagare runt om i Sverige ligger vakna om nätterna oroliga för sitt företags framtid, ett företag som de har lagt ned sin själ i och där de har sin framtidstro.
Att mildra denna oro och ge dessa företagare framtidshopp upptar regeringens och samarbetspartiernas vakna tid. Vi gör allt vi kan för att möta dessa företags behov.
De stöd som har tagits fram för företagare har tagits fram i en extraordinärt snabb takt. Vi har flera gånger här i kammaren kommit fram till att principen att få dem på plats snabbt är bättre än att de ska vara perfekta. Vi har upprepade gånger gjort mindre justeringar i efterhand när det har visat sig att det har uppstått problem när stöden har mött verkligheten. Villigheten att göra det kvarstår. Vi har ofta konstruktiva diskussioner i finansutskottet - och jag har förstått att man har det även i näringsutskottet - med målet att få dessa stöd att fungera väl.
Vi har i dag en situation med handläggningstider som inte är acceptabla. Det är ett problem som vi måste anstränga oss mer för att komma till rätta med. En metod är självklart att myndigheterna får anställa fler. En annan del är att vi tittar på om vi kan skruva i regelverket så att de blir mer funktionella.
När vi gör detta måste vi också ha respekt för de uppgifter som når oss om att det förekommer organiserat och uttänkt fusk med dessa stöd. Det är tyvärr en del av verkligheten som vi ser. En utredare har granskat hanteringen av stöden, och han har tyvärr kunnat konstatera att det förhåller sig så. Då måste vi också se till att myndigheterna har förutsättningar att betala ut stöden rätt från början. Att i efterhand försöka göra efterkontroller och få tillbaka pengarna är väldigt svårt. Det visar myndigheternas erfarenheter av motsvarande arbete som de gör kontinuerligt. Vi behöver, som så ofta, hitta en balans.
Korttidsstödet är det största och det viktigaste som vi har under denna pandemi. Korttidspermitteringarna gör att anställda kan få behålla sin anställning. Man har kunnat anpassa hur mycket de anställda är på jobbet efter hur krisen har varit. Det har varierat under året kopplat till hur mycket restriktioner vi har haft. Det är också anledningen till att regeringen har aviserat att det ska förlängas och utökas under våren när vi står mitt i en andra våg med hårdare restriktioner. Det är säkert så att inte heller detta system är perfekt utan att man kan rätta till det.
Men en anledning till att det fungerar bra är att det är generellt. Det går till företag generellt, oavsett hur de är kodade i myndigheternas system. Det är en anledning till att det är träffsäkert. Likadant är det med omställningsstödet.
Vi har ett stöd som är ett branschstöd, och det är hyresstödet. Det har vissa fördelar. Det når vissa företag som inga andra stöd når. Men det har också uppenbara nackdelar, och det är att det är utformat efter bransch. Det ger väldigt märkliga gränsdragningsproblem, och det är att en restaurang kan få ett stöd men inte de som levererar varor till restaurangen och att en självklar del av verksamheten inte kan få motsvarande stöd. Därför har vi dragit slutsatsen att vi ska minimera antalet branschriktade stöd. De fungerar helt enkelt sämre. De är mindre träffsäkra. Min uppfattning kring detta har stärkts under den tid som vi har granskat hur de olika stöden fungerar.
Jag tror inte att det är sista gången vi står här och diskuterar om vi kan göra stöden bättre. Det är ett kontinuerligt arbete, och jag hoppas att vi kan fortsätta att ha en konstruktiv diskussion i riksdagen.
Med detta vill jag yrka bifall till reservationen och bifall till utskottets förslag i övrigt.