Fru talman! Jag tackar klimat- och miljöministern för svaret. Jag uppskattar verkligen den dialog vi har i kväll.
Jag vill nu gå över till mina första två frågor, eftersom jag uppfattade att ministern i sitt svar i huvudsak hänvisade till myndigheternas självständighet.
Jag delar naturligtvis uppfattningen att regeringen inte ska gå in och styra hur en förvaltningsmyndighet fattar beslut i ett enskilt ärende. Det är en grundläggande princip i vårt statsskick. Min fråga handlade dock inte om att ministern ska gå in och styra i enskilda ärenden. Min fråga handlade i stället om hur regeringen avser att säkerställa att det nya regelverket får en rättssäker, enhetlig och förutsebar tillämpning i Sverige. Det är en viktig skillnad.
Fru talman! Ministern säger själv att arbetet med de nationella möjligheterna till undantag fortfarande pågår inom Regeringskansliet. Då måste det vara rimligt att fråga regeringen hur den avser att utforma detta arbete så att fordonsägare kan känna trygghet. Det finns erfarenheter från tidigare ärenden rörande import och export av fordon där fordonsägare har fått bära en mycket tung administrativ och ekonomisk börda i kontakten med myndigheter, till exempel Transportstyrelsen. Det handlar i vissa fall om åratal av processer, stora kostnader och företag som fått sin verksamhet kraftigt försvårad.
Jag menar inte att dessa historiska ärenden automatiskt säger hur till exempel Transportstyrelsen kommer att tillämpa den nya ELV-förordningen, men de visar varför rättssäkerhet, tydlighet och förutsebarhet måste byggas in från början. När ett nytt och omfattande regelverk ska börja tillämpas är det bättre att regeringen förebygger problem än att enskilda fordonsägare först ska behöva driva sin sak genom flera instanser för att få rätt.
Därför vill jag fråga ministern: Vilket arbete pågår inom Regeringskansliet för att ta fram tydliga svenska kriterier och vägledning innan ELV-förordningen börjar tillämpas, och hur avser regeringen att säkerställa att de berörda myndigheterna har en gemensam och tydlig tolkning av vad som gäller?
Fru talman! Jag vill också återkomma till äganderätten. För många människor är ett fordon inte bara ett transportmedel. Det kan vara ett historiskt fordon, ett amatörbygge, ett tävlingsfordon, ett fordon som gått i arv i familjen i generationer eller ett fordon som är en del av en verksamhet. När regelverket förändras måste det därför finnas en rimlig balans mellan miljö- och återvinningsmålen och respekten för den enskildes egendom. Jag hoppas att ministern kan vara tydligare i sitt svar denna gång.
Vilket ansvar tar regeringen för att skapa de nationella regler, kriterier och förutsättningar som krävs för en rättssäker och förutsebar tillämpning samtidigt som myndigheternas självständighet respekteras? Och kan ministern, när arbetet nu pågår inom Regeringskansliet, lova att fordonsägarnas och de berörda organisationernas sakkunskap kommer att tas till vara innan den svenska tillämpningen slutligen fastställs? Det är det beskedet jag hoppas kunna få från ministern i kväll.