Fru talman! Börje Vestlund efterfrågade att man tar upp flygkapaciteten i Stockholm i en proposition. Jag svarar att det kommer en infrastrukturproposition. Angående Börje Vestlunds kommentar om att allt ska komma i en infrastrukturproposition är det mest förvånande att Börje Vestlund inte har förstått att denna infrastrukturproposition, precis som tidigare infrastrukturpropositioner, har till uppgift att blicka framåt. Den här har dessutom till uppgift att skapa utökade möjligheter mellan de olika transportslagen. Den stora utmaningen är klimatutmaningen. Landet behöver flyg, väg, järnväg och sjöfart. Men de måste hänga samman mycket mer miljösmart.
Den socialdemokratiska regeringen tillsatte en nationell flygplatsutredning. Det är bara beklagansvärt att Börje Vestlund inte har förstått att det hör ihop med vilka inriktningar och vilka prioriteringar man ska göra. I det sammanhanget är naturligtvis infrastrukturplaneringen i olika regioner, i detta fall Stockholmsregionen, helt avgörande för att nå bästa resultat för de olika transportslagens samverkan.
Den andra frågan berör det 30-åriga avtalet. Staten har för länge sedan sagt ja till ett 30-årigt avtal. Det är två avtalsparter. Det är upp till den andra demokratiskt valda parten att fatta sitt beslut. Det har Stockholms fullmäktige gjort, och det gör de på egna mandat och egna meriter. Det tänker jag inte lägga mig i. Den kritik som både Sylvia Lindgren och Börje Vestlund riktar mot arbetet i Stockholms fullmäktige och i Stadshuset må riktas dit.
Staten har naturligtvis sina egna intressen att bevaka i ett avtal. Den andra parten har sitt ansvar att utifrån sina premisser och sina intressen bevaka ett avtal. Det vore knepigt om jag som statens företrädare skulle lägga mig i hur kommunfullmäktige i Stockholms stad tänker eller agerar. Det tycker jag hör hemma på den demokratiskt valda arenan Stockholms fullmäktige.