Fru talman! Jag har haft den stora förmånen att få syssla med politik på heltid i snart fem år. Under dessa år har jag gjort hundratals studiebesök hos företag, föreningar, förvaltningar och myndigheter. När man lämnar studiebesöken brukar det ofta vara med ny energi och nya politiska förslag eller problem som behöver åtgärdas.
För ett par veckor sedan besökte jag ett av Sveriges häkten som har en särskild ungdomsavdelning, Sollentuna. Av alla besök jag gjort genom åren gjorde detta utan tvekan starkast intryck. Det var med en klump i magen som jag satte mig på pendeln tillbaka till riksdagen. Varje ung person eller barn som hamnar på Sisboende, i häkte eller på anstalt är ett samhällsmisslyckande.
Jag tycker att det är viktigt att poängtera i debatten att det är barn och ungdomar vi pratar om. Självklart - utan tvekan - måste kriminella handlingar få hårda konsekvenser, men målet måste vara att dessa barn och ungdomar på sikt ska komma tillbaka in i samhället som goda samhällsmedborgare.
För att få bukt med att unga fastnar i kriminalitet måste samhället markera att brottets bana inte leder någonstans. Alldeles för få fälls för mindre brottslighet, vilket skickar en felaktig signal om att brott är såväl lätt som lönsamt. Centerpartiet vill, med start i vissa utsatta områden, ställa krav på snabba och precisa ingripanden även mot småbrott och vardagsbrottslighet för att på längre sikt stoppa och backa utvecklingen i dessa områden.
Unga vuxna över 18 år har samma rättigheter och skyldigheter som andra myndiga medborgare i Sverige. De måste ta ansvar för sina handlingar. Centerpartiet vill av denna anledning att straffrabatten för unga återfallsförbrytare och unga som har begått grova brott ska ses över, för brott måste få hårda och omedelbara konsekvenser, också ur ett brottsofferperspektiv, för att man ska kunna få ett avslut och gå vidare men även för att underlätta möjligheten till skadestånd.
Fru talman! Det är bra att en majoritet i utskottet vill titta på frågan om bevistalan. Vid ett antal tillfällen de senaste åren har uppmärksammade fall tydligt visat på behovet av att vid allvarligare brottsmisstankar genom rättslig prövning bringa klarhet i skuldfrågan, även för barn under 15 år, inte minst därför att den misstänkte kan komma att uppleva stigmatisering och stor frustration över att inte ha fått en allvarlig brottsmisstanke mot sig rättsligt prövad. En domstol kan i dag pröva skuldfrågan för barn under 15 år, men det måste ske på initiativ av socialnämnden, Socialstyrelsen eller barnets vårdnadshavare. Vi tycker att det är rimligt att även åklagare får möjlighet att väcka bevistalan.
Fru talman! Målet måste vara att unga brottslingar på sikt ska få en egen försörjning, bostad och kunna komma bort från sitt kriminella förflutna. I detta arbete har Kriminalvården en viktig roll i att stärka arbetet med att förebygga återfall. Detta gäller såklart såväl yngre som äldre brottslingar. Åtgärder för att stärka avhopparverksamheten, förstärka tidigare dömdas möjligheter på arbetsmarknaden, förhindra att skulder uppstår för den intagne under fängelsetiden och stärka samverkan mellan berörda myndigheter är oerhört viktigt.
För vissa av de ungdomar som ställer sig utanför samhällets spelregler räcker inte socialtjänstens insatser till. När det gäller denna grupp bör det därför ses över om staten bör ta över ansvaret. Grovt kriminella unga skulle i högre grad kunna bemötas med de rehabiliteringsåtgärder som används för kriminella generellt, inte främst för att straffa utan för att använda åtgärder som har bättre förutsättningar att lyckas än traditionell socialtjänst.
Jag yrkar bifall till Centerpartiets reservation nr 11.