Herr talman! Tack, Ulrika Heindorff, för anförandet! Jag blir glad över att ledamoten vill att vi ska fokusera på förebyggande åtgärder och rehabilitering. Det är verkligen viktigt. Jag stöder det.
Jag tror också att vi kan enas om devisen att det bästa sjukfallet är det som aldrig inträffar. Ledamoten har rätt i att alla sjukfall inte går att förebygga, men jag tror att det finns mer vi kan göra där. Vi socialdemokrater är redo att när som helst diskutera åtgärder med regeringen för ett mer hälsosamt och hållbart arbetsliv. Det tror jag är oerhört viktigt.
Men jag begärde replik inte bara för att berömma ledamoten utan också för att ställa en fråga.
En sak som verkligen inte underlättar för människor med psykisk ohälsa att rehabiliteras och återfå sin arbetsförmåga är oron för att förlora sin inkomst.
Ledamoten tillhör ett parti som gick till val på att återinföra de absoluta tidsgränserna i sjukförsäkringen, som gjorde att människor kastades ut innan de var friska. Vi har båda lyssnat på Inspektionen för socialförsäkringen, som visar på att man då blev fattig i stället för att bli frisk.
Jag vill fråga ledamoten om hon kan lova både mig och alla andra som jag tror följer den här debatten med stort intresse - det är väldigt många människor som är oroliga för vad som kommer att hända med sjukförsäkringen nu när vi har en högerkonservativ regering - att hon inte kommer att medverka till att återinföra absoluta tidsgränser i rehabiliteringskedjan.