Fru talman! Tack, Caroline Helmersson Olsson, för frågan! Grundfrågan är egentligen hur vi så effektivt som möjligt får ut elever i gymnasieåldern i arbete. Det är den viktiga frågan, och där pågår ett arbete inom regeringen med att ta fram så effektiva sätt som möjligt.
Branschskolan var en försöksverksamhet som nu inte fortsätter. Det är ganska naturligt att försöksverksamheter får pågå en viss period. Sedan får man utvärdera om de ska fortsätta eller inte. Branschskoleförsöket var framgångsrikt på vissa enskilda platser. Men som helhet är det svårt att se den stora framgången. Det kan finnas olika anledningar till det. Men bara för att försöket inte fortsätter betyder det inte att det var helt meningslöst eller att det var en dålig idé. Tvärtom finns det många bra saker som man kan ta med sig från detta branschskoleförsök när man ska fortsätta utveckla gymnasieutbildningarna.
Bara för att statsbidraget upphör ser jag inte något skäl till att en typ av liknande modell inte kan fortsätta finnas så att skolorna naturligtvis kan finnas kvar. Balansgången handlar snarare om vad som ska finansieras med statsbidrag, vad som kan bära sig själv, vilka delar som branschen kan ta ansvar för och så vidare. Det viktiga är att dessa utbildningar formas i samarbete med branschen.
Det pågår som sagt ett arbete i regeringen med hur motsvarande eller liknande utbildningar, eller utbildningar som på något sätt syftar till att tillgodose samma behov, kan se ut i framtiden. Det tittar vi närmare på, och det är inte på något sätt en bortglömd fråga. Tvärtom är det en prioriterad fråga som denna regering har tänkt återkomma till.