Fru talman! Jag blev lite förvånad när jag hörde Lars Leijonborg säga att man har möjlighet att göra något i höst. Då hoppas jag verkligen att regeringen tar chansen och faktiskt gör något för Sveriges studenter i höst. Då skulle jag bli mycket glad.
Jag hoppas också att det är mer än någon enstaka hundralapp, men även någon enstaka hundralapp är förstås bättre än ingenting.
Lars Leijonborg säger också att höjningen ligger kvar. Det är väl en väldig tur. Jag hade blivit fullständigt skräckslagen om Lars Leijonborg hade sagt att man tar bort höjningen.
Det som man jublade över 2006 kan ju inte vara så dåligt i dag, sade Lars Leijonborg. Det har ju gått två år. Många studenter är i en utsatt situation, men alls inte alla. Det är naturligtvis olika hur det ser ut för studenter. Vissa kanske klarar sig bra på det bidrag som finns, men för andra är det väldigt svårt.
Det som man var glad över då var att det blev en höjning över huvud taget. Den var inte tillräcklig. Det påpekades också. Men det var ändå ett steg framåt som jag är glad att vi lyckades ta. Nu hoppas jag att vi kan ta fler steg framåt.
Jag blev först orolig att Lars Leijonborg bara skulle prata om jobbpolitiken och utmåla den som framgångsrik. Det är vad regeringen gör alltför ofta.
Jag jobbar inte med arbetsmarknadspolitik och kan inte gå in på några detaljer, men det finns ändå problem. De största skattesänkningarna har ju gått till dem med de högsta inkomsterna, vilka inte är studenter.
Jag vill ändå vara tydlig och återkomma till att jag hoppas att regeringen tar sitt ansvar i höst och höjer studiemedlen.