Fru talman! Det är många välavvägda beskrivningar av vårdens behov i regeringens budget. Det är också en hel del satsningar i form av olika miljarder hit och dit. Men det räcker inte med att tala väl och ha goda ambitioner, för effekten av regeringens politik är faktiskt att förtroendet för vården sjunker och att köerna växer.
Vi kan se på köerna till ett första besök. Vi kan se på köerna till operationer och åtgärder. Jag kan ge ett väldigt konkret exempel. Vi hör om satsningarna på barn- och ungdomspsykiatrin. Men detta är effekten av några år med den nuvarande regeringen: Förut var det 13, 14 eller 15 landsting - det beror på vilket år man tittar på - som klarade av att erbjuda ett första besök inom en månad till de barn och ungdomar som mådde så dåligt att de bedömts ha behov av att komma till barn- och ungdomspsykiatrin. Nu har det sjunkit - det är bara ett enda landsting som klarar den nivån.
Min fråga till Anna-Lena Sörenson, som representerar regeringen eftersom vårdministern inte är här, är: På vilket sätt har ert sätt att fördela ut resurserna faktiskt haft de effekter som ni har önskat?