Fru talman! Egentligen vill jag inte debattera med Lars-Ivar Ericson. Jag vill bara vid det här sista debattillfället till protokollet få fört en mycket känd tanke. Så länge som vi inte har en sund ekonomi för kulturen - och det har vi inte - dömer vi som sitter här och delar ut skattepengarna stora yrkeskategorier till ett slags pendlande mellan tiggeri av bidrag, arbetslöshet och repetition på a-kassa och så vidare.
Jag har talat och skrivit om detta under alla mina år i Sverige, och jag vet att de förbättringar som har åstadkommits är mycket små, inklusive det som gjorts av mitt eget parti, inklusive alliansens förslag. De är lite bättre, men det är för lite pengar. Vad har vi för rätt att döma människor som jobbar med kulturen till denna eländiga fattigdom?