Herr talman! Vi i justitieutskottet har behandlat ett meddelande från Europeiska kommissionen om användning av säkerhetsskannrar vid EU:s flygplatser. Vi har i utlåtandet vägt samman användningen av säkerhetsskannrar ur flera olika aspekter.
Syftet med säkerhetsskannrarna är att förebygga brott och bekämpa terrorism. Säkerhetsskannrar är den allmänna termen för sådan teknik som i en säkerhetskontroll kan upptäcka metallföremål och andra föremål, inklusive plastiska och flytande sprängämnen, som bärs under kläderna. På detta vis skulle säkerhetsskannrar kunna vara en väg till att passagerarna inte utsätts för onödiga extra säkerhetskontroller. Till exempel efterföljs i dag metalldetektorer av kroppsvisitation.
Det alternativ som i dag står till buds för att uppnå samma resultat är att säkerhetskontrollanterna genomför en fullständig kroppsvisitation. Något som tydligt framkommit är att kroppsvisitationer i dag sker relativt godtyckligt. Det har framkommit att vilka som visiteras beror på säkerhetspersonalens dagshumör.
Det finns i dag ingen gemensam strategi inom EU rörande teknisk standard eller regler för användning. Vi har därför tyckt att det varit viktigt att yttra oss och att om detta ska införas framöver är det väldigt viktigt att vi har tydliga villkor och gemensamma regler. Likaså är det viktigt att det redan nu finns en diskussion om lagringstid, och vi i utskottet är överens om att denna ska ägnas särskild uppmärksamhet i den fortsatta diskussionen.
Det har varit av vikt för oss kristdemokrater, och kommer att vara så hela vägen, att integritetsaspekter och bedömning av hälsorisker står i fokus. Det har därför varit av vikt att systemet utformas på ett sätt som förhindrar att bilder lagras, kopieras, skrivs ut, tas fram eller skickas i väg.
Herr talman! Jag delar mycket av det som tidigare sagts i debatten och skulle därför vilja passa på att tala lite mer om vikten av den personliga integriteten i lagstiftningsprocessen.
Hur mycket får den personliga integriteten inskränkas i jakten på terrorister? Vi har i vårt betänkande uttryckligen skrivit att integritetsaspekterna särskilt ska beaktas.
När jag skulle förbereda mig inför mitt anförande tänkte jag på att det är viktigt att de kritiska glasögonen aldrig försvinner.
FRA, kreditupplysningslagen, PUL, Ipredlagen, offentlighetsprincipen, Ratzit och samkörning av register - vi har diskuterat den personliga integriteten i förhållande till dessa, men var går gränsen? På vilket sätt ska vi se över lagar och regler i förhållande till den nya tekniken? Den personliga integriteten måste skyddas och får inte försvagas, men är så alltid fallet? Personlig integritet har aldrig varit så mycket på tapeten som under de senaste fyra åren, vilket är bra. Vi måste fortsätta synliggöra integritetsfrågan i vårt samhälle.
Mer är 20 förslag som påverkar den personliga integriteten lades fram under 2008. Datainspektionen skrev i sin rapport: "Vilket blir det samlade 'trycket' mot den personliga integriteten när man väger samman alla stora myndighetsregister och hur dessa utbyter information?"
Jag har bland annat ett Icakort för att få erbjudanden och rabatter. Jag är nöjd med det, men hur används denna information vidare? Under valrörelsen fick jag ett väljarriktat valmaterial. Var hade informationen om mig, mitt hushåll och min hushållsinkomst kommit från? Den informationen gjorde antagligen att avsändaren kom fram till att jag eventuellt skulle rösta på ett visst parti. Frågorna blir många när man börjar fundera, och det är viktigt att vi tar med oss detta framgent i debatten.
Det är viktigt att en eventuell reglering för användning av säkerhetsskannrar innehåller bindande regler som innebär högt ställda krav på skyddet av grundläggande rättigheter, såsom skydd för privatliv och personuppgifter och förbud mot diskriminering. Det är också därför vi har bett konstitutionsutskottet att yttra sig.
Vi ska använda den teknik som är bäst. Jag hoppas att den diskussion vi för i dag om säkerhetsskannrar gör att vi får en bred debatt framöver om säkerheten på våra flygplatser. Är en vattenflaska verkligen så farlig?
Säkerhetsskannrar ska om de införs vara en huvudregel, men man ska aldrig känna sig tvingad. Det ska självklart finnas alternativ.
Vi kristdemokrater menar att den teknik som i minsta möjliga utsträckning påverkar hälsa och personlig integritet bör förordas. Som konstitutionsutskottet påpekar i sitt yttrande finns det inte bara av hälsoskäl utan även av integritetsskäl anledning att i den fortsatta debatten förorda den teknik som innebär minsta möjliga risk för skador.
Är säkerhet och integritet verkligen motpoler till varandra? Jag tror inte det.
Göran Gräslund, generaldirektör på Datainspektionen, avslutade Datainspektionens årliga skrift om integritetsåret 2009 med meningen: "Det finns inga lösningar men problemet behöver angripas." Jag kan bara hålla med.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.