Fru talman! Jag tycker att det är gulligt när man kallar mig nostalgisk. Jag har andelar i vindkraftverk sedan drygt 20 år tillbaka - det fanns ju knappt vindkraftverk då - och har följt utvecklingen noga.
Vindkraftsparkerna klarar inte ett sådant exceptionellt år, som statsrådet uttrycker det, som i år. Men det är ju inte särskilt exceptionellt. Det kommer säkert att vara oro i världen under en period framöver och inte bara i år. Det kommer att vara vanliga vintrar. Det har inte varit en exceptionell supervinter det här året.
Jag är rädd att vi ser samma dilemma nästa år, och då är det inte valår. Då landar elräkningarna direkt i folks ekonomi. Kanske har inflationen, som vi diskuterade tidigare, stuckit upp då och urholkar folks pensioner och löner. Elnotan kommer att ta en allt större del av inkomsten.
Vi kommer kanske att anpassa oss mer efter europeiska perspektiv. I England och centraleuropeiska länder är elen så dyr att många människor fryser. Det är inte så att det kommer ett elbidrag om man inte har en bra ekonomi, utan man får frysa. Vi glömmer det här ibland.
Vi lever i en välfärdsstat och tror att den finns för alltid. Det är för att vi har varit framsynta och satsat på säkra system. Om man tittar på gamla filmer från när vattenkraften byggdes ut ser man vilka stora satsningar som gjordes och vilka sociala och personella umbäranden det var. Hela bygder lades under vatten för att säkerställa vattenkraften. Även kärnkraften har inneburit en stor satsning även om den kanske inte har tagit lika hårt socialt sett.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Man kan inte negligera allt som vi har byggt upp och tro att vi ska kunna införa ett nytt extraordinärt system innan vi har satt alla bitar på plats. Det finns inget vätgaslager som kan lagra överbliven vindkraft billigt. Det finns inga stora batterilager som kan fixa det här. Även om ministern och jag är hur energieffektiva som helst är det inte det som är dilemmat. Dilemmat är att vi kommer att behöva dubbelt så mycket energi. Det gäller inte i första hand inom privatekonomin eller våra bostäder. Där kommer priserna att slå igenom. Utan det här gäller industrin och alla transporter.
Så som politiken ser ut lägger den en hämsko på hela den pågående gröna revolutionen. Det finns mycket som människor inte vågar satsa på. De vågar inte satsa på kärnkraft, eftersom vi får se hur det blir. "Vi får se hur det blir" är ingen vision. Vi behöver den nog ett tag till.
Dessa bolag är tre till antalet och till stor del statligt ägda. Det är i så fall där styrningen skulle gått in.
Man vågar inte satsa på en elbil, även om man vill, om man vet att priserna kanske kommer att bli lika höga som på dieseln. Dessutom vet man inte om man kommer att kunna ladda den, eftersom vi inte har infrastruktur till det här. Vi har heller inte energi till det vi behöver i dag.
Politiken vill en massa saker, och det går jättebra i Norrland där energin finns. Men hur ska vi i elområde 3 och 4 också få se den gröna revolution som man stoltserar så mycket med? Det finns många stora utmaningar.
Jag tycker inte att vindkraftsparkerna är en lösning på problemet. Det är nästan tvärtom. De visar snarare på att man inte ser hela paletten.