Fru talman! Tack tillbaka för frågan!
Nu är det inte vi som tagit initiativet, men jag uppfattar det som att skälet till att det togs är det som i vår diskussion nu har beskrivits som en praxisförändring. En sådan förändring skulle man kunna hävda är ett avsteg från en process där man har precis den typ av stora, breda grepp som ledamoten Palmstierna förespråkar. Jag är helt för stora, breda grepp, särskilt i dessa frågor.
Sverige har en situation där vi som nation har kommit långt i teknikutvecklingen, där vi är duktiga på att bryta saker och där vi kan vara ett föredöme i världen när det gäller att göra det på ett klimatsmart sätt och med respekt för mänskliga rättigheter och så vidare.
Vi är också ett land där det inte är helt okomplicerat, dels på grund av respekt för mänskliga rättigheter för dem som lever, bor och verkar där man vill bedriva olika former av brytning i jorden, dels av respekt för äganderätten. Vilken av sakerna man lägger störst fokus på beror lite på vilken landsända man bor i. Såklart finns också hänsyn till miljön, särskilt med tanke på vår höga svansföring internationellt.
Jag hade egentligen önskat att vi inte hade haft detta ärende i vårt utskott utan att vi i stället hade haft en sammanhållen process där vi ändrade lagstiftningen tillsammans, i bred politisk enighet och med respekt för alla olika värden. Nu har situationen skapat att ärendet hamnade på vårt bord, och då får man ta hänsyn till det. Med detta i beaktande har vi helt enkelt landat där vi har landat.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 22 april.)