Fru talman! Nu behandlar vi regeringens skrivelse om rätt information vid rätt tillfälle inom vård och omsorg. Det är ju regeringens svar på Riksrevisionens rapport om vad som behöver göras. Ingen motion har väckts, utan det vi diskuterar är motioner som kom under allmänna motionstiden och som jag menar besvaras i regeringens skrivelse.
Läget då? Oppositionen visar otålighet över att det går långsamt att skapa den här it-strategin och vad därtill hörer. Vi visar också otålighet inför att få de olika delarna i mål, där strategin Nationell e-hälsa utgör det största enskilda initiativet. Men jag tror att det är viktigt att vi också tittar lite i backspegeln på vad det är som kan ha bidragit till att det här måste få ta sin tid.
I mitten av 1980-talet höll vi på att få slopa vårt missbildningsregister som används för att tidigt upptäcka risker för det väntade barnet. Läkemedelsbiverkningsregistret var också i fara. Då fanns det en Orwelldebatt i samhället. Det rådde en debatt om ett stort register - Metropolit. Det var en FRA-liknande reaktion mot centrala register i hälso- och sjukvården. Det fanns en reaktion mot att socialtjänsten och hälso- och sjukvården skulle kunna utbyta information, absolut inte via datanätet. Inom psykiatrin kunde man inte skicka journaler från Karolinska sjukhuset till Huddinge sjukhus. Undersökningar gjordes om.
Allt detta berodde på en rädsla för att för mycket information skulle komma i för mångas händer. Det inrättades en datainspektion som hade ett vakande öga på att informationsflödet inte skulle bli för utbrett och integrationskänsligt.
Detta ligger i botten för de processer som nu finns för att få ett bra och enhetligt journalsystem där man enkelt kan skicka information mellan olika vårdgivare, mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården, och samtidigt se till att det inte blir ett informationsflöde som den enskilde - huvudpersonen - inte kan acceptera.
Det hela måste också ske med ett språk som är begripligt för alla inblandade. När jag var chef för Socialstyrelsen upptäckte jag hur det svenska språket inom olika discipliner och specialiteter användes på olika sätt. I it-branschen betyder ordet digitalisering en sak, inom medicinen betyder digitalisering en helt annan sak, nämligen att en person behandlas med läkemedlet Digitalis. Det finns rader av exempel på hur vår användning av språket måste utformas så i hälso- och sjukvården och socialtjänsten att inga missuppfattningar kan ske.
Alla dessa delar, integriteten, sekretessen, språket och användarvänligheten i datorsystemen, måste klaras ut. Det tar tid. Det måste man ha förståelse för. Oppositionen och regeringssidan har här samma mål, men en rad frågetecken måste rätas ut.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen.