Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.
Vi har varit med utskottet till Vasamuseet för studier - för genomgång av historik och framtidsutsikter. Vasaskeppet var ett svenskt örlogsfartyg, alltså ett militärt fartyg. Det hade 64 kanoner och var storslaget för sin tid. Skeppet kantrade och sjönk utanför Beckholmen i Stockholms inlopp på sin jungfruresa den 10 augusti 1628. Efter några tidiga misslyckade försök att bärga henne på 1600-talet glömdes Vasa i stort sett bort.
Den direkta orsaken till att Vasa förliste var att hon var för instabil för att kunna segla i hårdare vind. Trots att hon inte klarade ett vanligt stabilitetstest när hon låg vid kaj lät man henne segla därför att kungen utövade påtryckningar för att kunna sätta in henne i sjökriget mot Polen, där Sigismund III var kung. Förhör hölls efter förlisningen, men eftersom kungen själv godkänt alla mått kunde ingen dömas som ansvarig för förlisningen.
Det var alltså ett gigantiskt misslyckande. Skeppet bärgades för övrigt 1961. Därför blir man minst sagt förvånad när denna totala katastrof drar 1,5 miljoner besökare varje år. Hur är det möjligt? Jo, herr talman, därför att misslyckandet vändes till något annat, nämligen ett av Europas, kanske världens, mest genuina museiföremål. Är det inte fantastiskt att ett nederlag kan vändas till något så intressant och dessutom inkomstbringande? Vasa har 1,5 miljoner besökare i alla åldrar varje år.
Herr talman! Detta säger mig något mer. Ett misslyckande i livet kan vändas till något positivt och vinnande. Det för mig till tankar om folkhögskolorna. Det jag tänker mest på är uttrycket "en andra chans". Ärligt talat får man inte så många chanser i livet när det gäller sådant som förändrar livet och inriktningen och innebär milstolpar i tillvaron. Men i folkhögskolan får man denna andra chans att förändra sin situation. Det är starkt! Jag har sett på nära håll vad folkhögskolan betyder med sin särprägel när det gäller undervisning och gemenskap.
Förutom folkhögskolorna finns ytterligare en nyckelaktör inom folkbildningen, och det är studieförbunden. Basen i studieförbundens verksamhet är studiecirklarna. De finns i hela landet och kan beskrivas som en mötesplats för bildning och kultur. Statsbidraget till studieförbunden är 2 miljarder kronor årligen. De har fått stort förtroende från staten att själva förvalta och kontrollera sina statsbidrag.
Det är Folkbildningsrådet som hanterar de statliga bidragen och fördelar dem till studieförbunden och folkhögskolorna. Vad som händer efter att pengar betalats ut till de tio studieförbunden har Folkbildningsrådet inte riktigt koll på.
Man skickar pengarna till studieförbunden, som sedan har en egen förvaltning och ett eget ansvar. Men man famlar lite när det gäller vad som händer med de slantar som kommer dit. Det har upptäckts flera fall av fusk och oegentligheter i studieförbundens verksamhet, som finansieras av statsbidrag. Det handlar om de allmänna medel som betalas ut. Vi kristdemokrater ser detta som oerhört allvarligt. Hur är detta möjligt?
När Riksrevisionen i sin rapport granskade studieförbunden upptäckte de graverande brister. Det handlar om sådant som att ersättningar betalas ut på otillräckligt underlag, att statsbidraget går till privat konsumtion och att överenskommelser om ersättningar sällan dokumenteras.
I Riksrevisionens rapport kan vi läsa: "En förening har fått månatlig ersättning för hyra på 20 400 kronor men det saknas transaktionsbevis på att föreningen betalat hyran. Inskickad hyresavi avser dessutom annan adress än den uppgivna för genomförda arrangemang."
Herr talman! Enligt den sakpolitiska överenskommelsen mellan Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna i Tidöavtalet ska systemet för stöd till folkbildningen reformeras och göras mer transparent. En framtida modell som nu diskuteras är att dela upp statsbidragen till folkbildningen mellan folkhögskolorna och studieförbunden för att göra statsbidraget mer transparent. Det är en spännande tanke. Vi får se hur detta utvecklar sig.
Som kristdemokrat värnar jag folkbildningen. Vi kan inte tillåta fusk i någon form. Det är vi alla överens om. Men låt oss aldrig glömma folkbildningens betydelse för demokratin och för att unga människor ska hitta sin väg i livet genom kunskap, gemenskap och respekt för varandra. Ett misslyckande i skolan och i livet kan vändas till något helt annat - som när ett skepp som sjunkit lyfts upp och blir till glädje för många. Tro mig, jag vet hur det känns när livet vänder. Det är stort, och det önskar jag varje människa.
För att citera nobelpristagaren Tomas Tranströmer:
"Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."
(Applåder)