Fru talman! I betänkande 19 från finansutskottet behandlas 93 motionsyrkanden angående offentlig upphandling samt Riksrevisionens styrelses redogörelse angående den statliga inköpsanordningen. Motionerna rör bland annat frågor om affärsmässighet, marknadsskadeavgift, sociala och miljömässiga hänsyn vid upphandling, antidiskrimineringsklausuler och statlig inköpssamordning. I betänkandet finns också elva reservationer.
Regeringen bereder för närvarande förslagen från Upphandlingsutredningen, och det torde därför vara rimligt att riksdagen inväntar resultatet från denna beredning innan riksdagen tar ställning till de motioner som nu behandlas. Från Regeringskansliet uppges att beredningen av utredningens slutbetänkande beräknas kunna påbörjas under tidig höst i år.
Lagen om offentlig upphandling är en komplicerad massa som vi dessutom inte förfogar över själva här i riksdagen. I och med medlemskapet i den europeiska unionen har Sverige också förbundit sig att följa de EU-direktiv som gäller inom detta område.
För tids vinnande avser jag inte att kommentera de områden där utskottet konstaterat att regeringen troligen under nästa riksmöte kommer att presentera en proposition.
Däremot tänker jag något kommentera Riksrevisionens redogörelse. I Riksrevisionens redogörelse påtalar Riksrevisionen brister i den statliga inköpssamordningen. I redogörelsen anförs att det saknas grundläggande information om hur ramavtal används i staten. Det går heller inte att få svar på vilka besparingar den samordnade inköpsverksamheten leder till för staten. Därmed saknas förutsättningar för att avgöra om statens möjligheter till besparingar nyttjas fullt ut. Av granskningen framgår också att uppföljningen av Statskontoret, som haft ansvaret för att samordna och följa upp inköpsverksamheten, haft stora brister och att redovisningen till regeringen inte är rättvisande.
Sammanfattningsvis säger Riksrevisionen att granskningen väcker flera frågor av grundläggande karaktär och rekommenderar regeringen att se över systemet för statlig inköpssamordning i sin helhet.
Jag vill säga att Riksrevisionen gjort ett bra jobb för att påpeka brister i den statliga förvaltningen, och regeringen har redan tagit tag i de problem som revisionen påpekat.
Den 1 januari i år, 2006, överfördes den statliga inköpssamordningen till Ekonomistyrningsverket, ESV, från Statskontoret. ESV har fått i uppdrag av regeringen att åstadkomma besparingar för staten genom samordning av statlig inköpsverksamhet. Av ESV:s regleringsbrev för 2006 framgår att myndigheten ska redovisa de prestationer som gjorts för att uppnå målen. Dessutom ska ESV redovisa omfattningen och utnyttjandet av statliga ramavtal och eventuella brister på området liksom förslag på åtgärder. ESV ska också redovisa de uppskattade besparingarna för staten och hur de har beräknats.
När det gäller upphandling och användning av produkter och tjänster inom IT har Verket för förvaltningsutveckling, Verva, som startade sin verksamhet den 1 januari 2006, fått uppdraget att agera samordnare för den offentliga sektorn inom detta område. Sammantaget anser utskottet att de åtgärder som vidtagits innebär att de krav som Riksrevisionen liksom flera motionärer har ställt på en översyn av den statliga inköpsverksamheten i huvudsak redan har tillgodosetts.
Fru talman! Detta är min sista debatt i Sveriges riksdag efter 18 ½ år som ledamot. Jag vill framföra ett tack till mina väljare, som gett mig förtroendet att under alla dessa år vara en av 349 svenskar som fått arbeta med statens finanser och lagstiftning och allt som tillhör riksdagsuppdraget. Jag vill tacka all personal här i riksdagen för all den hjälp och allt det stöd jag har fått. Jag vill också tacka kolleger från det egna partiet men även från andra partier som under dessa år blivit mina vänner för livet.
Slutligen vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen.