Fru talman! Låt mig börja med att tacka Karin Rågsjö för hennes mångåriga engagemang för utvecklingen av en bättre svensk beroendesjukvård. Jag hoppas, som sagt, att vi kan fortsätta den konstruktiva ansats som vi har påbörjat under denna mandatperiod när det gäller att ta steg framåt. Det är bra att vi är helt överens om de steg som kammaren tog så sent som i dag, då vi beslutade om de tillkännagivanden som vi debatterade i förra veckan. Det är mycket positivt och bra.
Fru talman! Jag ville dock ta en replik utifrån diskussionen om gårdsförsäljning. Jag tycker att det är närmast löjeväckande när denna enorma fara för den svenska alkoholpolitiken utmålas när vi som argumenterar för gårdsförsäljning lyfter fram den som en viktig fråga för möjligheten att utveckla turistnäringen, möjligheten att stärka Sverige som besöksmål och möjligheten för enskilda näringsidkare att utveckla sina företag. Precis som Karin Rågsjö sa är det inte så att den där dyra vinflaskan från en vingård på Österlen är det som kommer att vara vägen in i ett alkoholmissbruk. Däremot kan den vara en viktig väg framåt för detta företag att utveckla sin verksamhet att få möjlighet att sälja till kunder som besöker gården.
Vill man så går det. Det är min fasta övertygelse. Sverige är mig veterligen det enda landet inom EU som inte har gårdsförsäljning. Det går alltså att göra detta, även med ett bibehållet monopol. Det är också det som sägs i tillkännagivandet.
Sedan tycker jag att det är lite fördummande att man ständigt och jämt utgår från att Sverige har det perfekta systemet för alkoholpolitik och att monopolet är perfekt utformat och levererar precis de värden som vi önskar.
Det kom precis en intressant ESO-rapport som jag ändå tycker är värd att beakta och som faktiskt dömer ut det svenska alkoholmonopolet. Man menar att det snarare är prisreglering än monopolet som är vägen framåt.