Fru talman! Få saker känns så angelägna som att förbättra skyddet för de människor som återkommande utsätts för våld, hot och trakasserier. Den fruktan och maktlöshet som brottsoffren känner vid sådana här situationer tror jag att det är svårt att föreställa sig om man själv inte har varit i den situationen. Men de som vittnar om det säger att det är en fruktansvärd mental påfrestning att hela tiden, varje minut på dygnet, känna sig utsatt och att det är oerhört slitsamt över tid att vara i den här situationen. Att de här brottsoffren ska få allt det stöd som rättssamhället kan ge borde naturligtvis vara en självklarhet.
I de flesta fall uppstår sådana här situationer mellan människor som har eller har haft en nära relation. När det gäller det riktigt grova våldet är det framför allt män som utövar det mot kvinnor. Det är fortfarande både ett stort samhällsproblem och ett jämställdhetsproblem, som jag har varit inne på förut. Under förra året anmäldes närmare 12 000 misshandelsbrott i Sverige som var kopplade till våld i nära relationer. Brås trygghetsundersökning pekar på att 40 procent av de kvinnor som anmäler att de har varit utsatta för en misshandel hävdar att en nära anhörig eller närstående har utfört våldet. Det finns med andra ord starka skäl att se över hur skyddet mot våld, hot och trakasserier kan förbättras bland annat genom att förbättra möjligheterna för elektronisk övervakning vid kontaktförbud.
Fru talman! Sedan möjligheterna att införa elektronisk övervakning vid kontaktförbud infördes 2011 har det som sagt bara använts vid ett fåtal tillfällen. Det finns många skäl till det, men Brå har utvärderat detta och pekar speciellt på två problem. För det första är ansökningarna om att få kontaktförbud ibland felaktigt utformade för att brottsoffren inte har fått de stöd som de behöver från myndigheterna för att utforma korrekta förfrågningar. För det andra handlar det om, som vi har varit inne på tidigare, att tekniken kopplad till elektroniska fotbojor har stora brister. Framför allt har det under de första åren varit mycket barnsjukdomar.
Det är därför bra att regeringen nu har överlämnat ett nytt förslag som syftar till att göra det möjligt att besluta om elektronisk övervakning i fler situationer än i dag. Jag vill dock tillägga, precis som Roger Haddad var inne på, att detta ju också bygger bland annat på ett tillkännagivande från riksdagen till regeringen från 2015.
Fru talman! Vi talar ofta om att kriminalpolitiken ska präglas av ett tydligt brottsofferperspektiv. Det är därför helt nödvändigt att straffskalan för överträdelser av kontaktförbud med elektronisk övervakning nu skärps till fängelsestraff i maximalt två år. Det markerar tydligt hur allvarligt samhället ser på den här typen av brottslighet.
Jag tror att det finns två uppenbara fördelar med det nya förslaget. För det första kommer det förhoppningsvis att bidra till en ökad trygghetskänsla för brottsoffren. Vi vet att ett av de två övergripande målen för kriminalpolitik är att öka människors trygghet. För det andra kommer kontrollen av kontaktförbud att bli bättre med elektronisk övervakning eftersom man då mycket tidigare kan identifiera var en potentiell förövare befinner sig.
Elektronisk övervakning av kontaktförbud
Som utskottet tillkännager för regeringen är det däremot inte rimligt att en utsatt person ska tvingas vänta på att ett kontaktförbud ska överträdas innan man kan använda elektronisk övervakning. Jag tycker därför att det är bra att utskottet förbättrar regeringens proposition genom att säga att man kan införa elektronisk övervakning som en förstahandsåtgärd. Det tror jag är ett viktigt framsteg, och detta ligger helt i linje med att kriminalpolitiken ska präglas av ett tydligt brottsofferperspektiv. Det borde vara en självklarhet för alla partier i den här kammaren.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 21.)