Fru talman! Tack, Markus Kallifatides, för dina frågor!
För att parafrasera en tidigare debatt tyckte jag att Alireza Akhondi uttryckte det väldigt väl: Det finns åtta partier här i riksdagen som är den främsta garanten för att inte införa marknadshyra, för det är ingen som vill ha en oreglerad hyressättning.
Däremot kan vi konstatera att den nuvarande modellen i Sverige inte fungerar särskilt bra, och det tror jag att våra åtta partier också säger. De som råkar absolut mest illa ut är de som står längst ifrån bostadsmarknaden. Då säger vi: Kan vi inte ha en saklig diskussion och försöka fundera på om vi kan reglera hyrorna på ett annat sätt, så som man gör i exempelvis våra grannländer?
Trygghetshyra är inte marknadshyra. Det som vi genomför nu är inte marknadshyra. Jag tycker att Roger Hedlund beskrev det väldigt tydligt när han sa att det är en väldigt strikt reglerad hyressättning. Det ska prövas i hyresnämnden om man anser att hyran är otillbörlig och så vidare. Det är faktiskt en modell som redan finns i Sverige som vi nu uppdaterar.
När det gäller diskussionen om andrahandsuthyrning frågade ledamoten varför vi gör det här. Det är för att vi inte delar Vänsterpartiets syn att den som äger en bostadsrätt och som ska jobba utomlands eller plugga på annan ort bara kan sälja den. Det är människors hem vi pratar om.
De regler som vi nu förändrar handlar egentligen om två saker. Den ena är att vi säger att tidigare uthyrning inte kan vara en grund för bostadsrättsföreningen att säga nej, och den andra är att man ska kunna hyra ut lite längre.
Det är fortfarande så att man inte får köpa en lägenhet i spekulativt syfte. Man får inte köpa den bara för att hyra ut den. Det är fortfarande så att bostadsrättsföreningen eller Hyresnämnden måste ge sitt godkännande. Det enda vi gör är att vi möjliggör för fler människor att exempelvis kunna bo utomlands och jobba eller plugga några år och sedan flytta tillbaka till sin lägenhet. Det tycker jag är en frihetsreform för den enskilda människan.