Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på de två reservationerna i ärendet.
Ibland går det lite fort i politiken, ibland går det långsamt och ibland går den inte riktigt i takt. I det här fallet är det bara fyra dagar sedan regeringen presenterade en utredning som egentligen tangerar allt det som vi pratar om i dag när det gäller drönare men också mycket annat.
Utredningen om kameraövervakning, som Morgan Johansson presenterade i torsdags, tar ett helhetsgrepp på tre stora överväganden, nämligen av behovet av övervakning, behovet av att använda en viss teknik för ett visst syfte och behovet av personlig integritet för medborgarna. Det är avvägningar som är delikata och alltid kommer att vara det, i synnerhet när teknikutvecklingen går fortare än utvecklingen av lagstiftningen och samhället i övrigt. Det gäller drönartekniken i synnerhet.
För bara tio år sedan hade jag inte kunnat tro att vi skulle stå här och prata om en teknik som gör det möjligt för privatpersoner i hundratusental att köra omkring med små kameror uppsatta på minihelikoptrar som kör runt i både vardagsrummen och ute i terrängen. Det är en helt ny företeelse historiskt sett.
För att klara den snabba utvecklingen får politiken ibland gå på tvärs för att komma framåt. Högsta förvaltningsdomstolens beslut innebar en ganska rejäl, våt filt över en hel tillväxtbransch. Det är tusentals personer som hanterar drönare varje år. De omsätter miljardbelopp och ger många arbetstillfällen. Framför allt är det en ganska gedigen teknikutveckling vi pratar om där Sverige ligger i absolut framkant.
Kameraövervaknings-lagen och möjlighet-
erna att använda drönare
Om vi inte hade skyndat på och förändrat förslaget och haft det framme i dag hade det i princip kunnat dröja ett och ett halvt år innan den kommersiella drönarverksamheten i landet hade fått tydliga regelverk som möjliggör fortsatt utveckling.
Krister Hammarbergh tar upp integritetsfrågorna och har en ganska adekvat argumentation, för vi måste naturligtvis se till att människor inte kan identifieras om det inte sker på rätt sätt. Vad vi anser är dock att Datainspektionen via sitt ordinarie tillsynsuppdrag klarar att ta fram föreskrifter, instruktioner och utbildningar för länsstyrelser och andra som är berörda av frågan om kameraövervakning, som man egentligen alltid har gjort.
Ett av syftena med detta är att branschen ska kunna fortsätta att utvecklas, för den positiva sidan av drönaranvändning för ingenjörer, byggföretag, räddningstjänst, polis, lantmätare, jord- och skogsbrukare är enorm. Och det finns en enorm potential för effektivitetsökning i dessa näringar.
Detta måste såklart vägas mot riskerna. Det har här i dag tagits upp risker med illegitim användning för terrorattentat, spionage från främmande makt etcetera.
Sista ordet är inte sagt i den här frågan, utan den kommer att fortsätta att utredas i ett antal olika utredningar framöver, även när vi ska utforma våra nationella regelverk efter att EU-direktiven har kommit till stånd, i bästa fall i maj 2018.
Man kan vara väldigt filosofisk när det gäller drönare. Men det ska vi inte vara i dag, utan vi ska försöka se detta som en så enkel och praktisk lösning som möjligt. Personuppgiftslagen håller temporärt, även om den är gammal, för att skydda den personliga integriteten. Det är regeringens bestämda uppfattning i frågan.